Det här bara skriker guld
...allt pekar på succé i Peking
GÖTEBORG. Efter Sannas superlopp i Göteborg undrar jag var det här ska sluta.
För det intressanta är inte supertiderna inomhus.
Det är vad de pekar på ute.
Och det är rakt mot ett OS-guld i Peking i augusti.
Sannas inomhustid pekar mot 12.40 på 100 häck utomhus.
Förmodligen ännu bättre.
För det är på de fyrtio sista meterna på 100 häck som hon har mest tid att tjäna.
Noggranna analyser av tränarteamet visar att hon tappar från sjätte häcken och framåt i utomhusloppen.
De sista fyra häckarna är nyckeln till ett OS-guld.
Kan hon bibehålla sin teknik och fart hela vägen blir hon så överlägsen att ingen kan hota henne.
Då skulle hon krossa Ludmila Engquists svenska rekord på 12.47 från OS-semifinalen i Atlanta 1996.
Kommer krävas mer
Ludmila vann sedan OS-guldet, men i finalen var segertiden relativt måttliga 12.58.
Det kommer att krävas en betydligt bättre tid för att ta OS-guld i Peking – om det nu inte blåser halv storm i motvind eller ösregnar.
Men bilden inne i mitt huvud visar en gråtande Susanna Kallur högst upp på prispallen i Peking med en guldmedalj runt halsen.
Så bra är hon.
Hon slog världsmästarinnan Michelle Perry i tre raka Golden League efter finalknuffen i Osaka, då amerikanskan brutalt petade ner Sanna från prispallen.
Hon avslutade säsongen som världens bästa häcklöperska.
Och hon har öppnat inomhussäsongen ännu överlägsnare.
Jagar Ludmilas rekord
Men det mest fantastiska är att hon gjort det i en av de tuffaste friidrottsgrenarna.
Jag skulle ranka ett OS-guld på 100 häck ett snäpp högre än guld i de teknikgrenar där svenskarna alltid varit framgångsrika.
Det är ödets ironi att Sanna just nu jagar två rekord som är satta av just Ludmila Engquist.
Ludmila som också levde på en bländande teknik, men också avslöjades i ett dopningtest 1993.
Det var året innan dess som hon var som absolut bäst.
Hon satte sitt inomhusvärldsrekord på 7.69 redan 1990.
Två år senare sprang hon på sin bästa utomhustid någonsin – fantastiska 12.26.
Slår rekordet innan OS
Sedan kom dopningavstäningen som varade fram till att Ludmila blev svensk medborgare och frikändes från dopninganklagelserna av en rysk domstol, där Ludmilas före detta man erkände att han blandat anabola steroider i hennes kosttillskott.
Men efter det var Ludmila aldrig i närheten av tiderna före avstängningen.
Hon tävlade bara inomhus säsongen 1997, då hon satte svenskt rekord med 7.88.
Den tiden har Susanna nu slagit med tretton hundradelar.
Nästa anhalt är svenska rekordet på 12.47.
Det är jag helt övertygad om att Sanna slår långt innan OS.
Jag var verkligen imponerad av uppvisningen i Scandinavium.
Inte bara själva löpningen, utan lugnet, den frid Sanna verkar ha i sinnet.
Hon är så säker på sig själv.
Det finns ingen osäkerhet i löpningen eller ens en ansats till att sticka för tidigt i starten.
Annars hade varit lätt hänt att hon fått en mental smäll av tjuvstarten i världsfinalen i Stuttgart i höstas, då hon tjuvstartade och blev diskad.
Bara skriker mästare
Något hon nästan aldrig brukar göra.
Hon är stencool.
Nej, det bara skriker olympisk mästare om Susanna Kallur.
Det är inget hon kommer att prata om själv, men så är det. Hennes ständiga försiktighet har kommit sedan hon lovade medalj inför ett juniormästerskap i slutet av 90-talet.
Det gick käpprätt åt helsike och Sanna åt upp sina ord och lovade att aldrig säga något liknande igen.
Däremot är jag aningen oroad över Carolina Klüfts ryggskada.
Hon har haft en höst helt utan skador och var i toppform, innan en disk ryggen small till i premiären i Boston.
Det förklarar hennes 6,34 i längdpremiären. Och det förklarar hennes 1,80 i går. Det finns en risk att inomhussäsongen är förstörd.