Fem vidare - men det här är ett misslyckande

TROON

Fem svenskar vidare till helgens spel och kanske är det någon som jublar där hemma.

Ta ner armarna.

Själv tycker jag det kan kvitta - det blir ingen blågul seger.

British Open är ett svenskt misslyckande.

De var åtta men nu är de fem och kanske tycker någon att fem svenskar en helg i British Open är en bra prestation, inte minst med tanke på att vi saknar både Jesper Parnevik och Niclas Fasth. Det här är ju årets mest prestigeladdade turnering och de allra bästa i världen är på plats.

Men - ingen av de fem svenskar som är kvar har med slutsegern i British Open att göra. De lirar tidigt på dagen, när de stora kanonerna laddar på hotellrummen för stor ära och de riktigt feta prispengarna.

De är som blodpudding

Att Joakim Haeggman och Mårten Olander är på 24:e plats med en liten, liten chans att bli bland de femton bästa räcker liksom inte.

British Open blir ännu en storturnering i raden av svenska besvikelser.

Svenskarna har jobbat hårt och några har haft små toppar, men hårt jobb och små toppar är blodpudding när det serveras hummer på bordet intill.

Golf är förrädiskt, ingen går

säker. Fråga British Open-sumparna Jesper Parnevik (1994 och 1997), Jean van de Velde (1999) eller Thomas Björn (2003). De är historiska för sin förmåga att ha haft segern i bagen med förlorat ner i vatten och/sand.

Två svenskar imponerar

Precis som Fredrik Jacobson och Joakim Haeggman klev ner i kvicksanden på höger sida av åttans green, här på Troon.

Frågan nu är hur länge vi ska behöva vänta på en svensk seger i en major.

Sett till invånare och antalet licensierade golfare är Sverige tvåa i världen efter USA, på golfkartan. Vi andas, äter och sover mer golf än till och med britterna.

Men vi vinner inget stort, inte på herrsidan.

De enda svenskar som imponerat på sanddynerna i Troon, och som faktiskt lyft sitt spel, är Mårten Olander och Martin Erlandsson, som båda kvalade in i turneringen.

Gemensamt för Olander och Erlandsson är att de båda studerat hårt vid sidan av golfen och av många anses "för intelligenta" för golf.

Royal Troon GC ligger som alla stora andra linksbanor inklämd mellan en vindpinad strandremsa och järnvägsräls.

Man går första nio på rad ut från klubbhuset, längs vattnet, för att sedan vända och gå nio raka hemåt.

Det dånar - från flygplanen

Således är nians green den punkt på banan som är längst bort - och den ligger faktiskt i direkt anslutning till en av startbanorna på Prestwick International Airport. Passagerarplanen dånar in så lågt över att golfbanan att man faktiskt kan se mönstret på däcken. Det dånar som Colin Montgomerie på en dålig dag.

Är det tillåtet att heta vad som helst, vid ledning i en British Open? Skip?

Skip Kendall?

Och inför sista varvet kan ledaren faktiskt heta Barry, Gary eller Kenny. Kolla resultatlistan längre bak i tidningen så får ni se.

Ett par lyckade utslag rakt ut från Royal Troon ligger den lilla spetsiga ön Ailsa Craig. Det är där ute, och endast där, granitsten hämtas för tillverkning av världens alla curlingstenar. Ingen annan sten i världen klarar påfrestningarna.

Vinnaren av The Open lär behöva ett spel av samma kvalitet.

Tyvärr är han inte svensk.