Niva: En sak är jag i alla fall säker på – Dejan Kulusevski

Erik Niva

BAKU. Just nu vet jag ingenting om det här svenska landslaget – inte vilka som kommer att spela, inte hur det kommer att se ut, inte hur det kommer att gå.

Men en sak är jag i alla fall säker på.

Dejan Kulusevski.

Nuförtiden kallas det väl för aura, den där förmågan att faktiskt påverka stämningen i ett rum genom sin blotta närvaro.

Dejan Kulusevski har den, och den har bara vuxit med uppgifterna och åren.

För det mesta finns det ingen större anledning att fästa någon större vikt vid vad som faktiskt sägs på de här presskonferenserna dagen före en landskamp – det är sällan något av värde – men om inte annat kan det vara intressant att studera kroppsspråk, tonläge, förhållningssätt.

Innan han får ordet sitter Dejan Kulusevski där framme vid podiet och rullar med nacken som en boxare, men när han väl börjar prata gör han det med både entusiasm och eftertryck.

Han försäkrar att han är ”hungrig som fan”, att han ska vara ”modigast av alla” och därtill ”100 procent Dejan”.

Orden är en sak – Kulusevski betonar själv att de egentligen inte betyder något – men det är effekten som är intressant.

När Dejan Kulusevski pratar så tror du på honom. När du har lyssnat färdigt känns en Nations League-match i Azerbajdzjan inte som något ovälkommet och ödesmättat, utan snarare som något spännande och inspirerande.

helskärm

Är vi ens bättre än Azerbajdzjan?

Men sedan tackar den nyutnämnde lagkaptenen för sig och lämnar rummet, och sedan är det som att verkligheten sänker sig över tillvaron igen.

C-divisionen av Nations League. En osäkerhet runt det svenska herrlandslaget som aldrig varit så här stor under hela min livstid.

Vilka ska spela? Har det hunnit sätta sig några grunder i spelet? Är vi ens bättre än Azerbajdzjan numera?

Jag har ingen aning om svaret på någon av de här frågorna. Träningarna och förberedelserna under veckan har indikerat startplatser för såväl Alex Douglas som Yasin Ayari, men just nu känns det som att det bara är att kasta upp pusselbitarna i luften och se vad som landar.

Och om det sedan hänger ihop...?

Din gissning är lika god som min. Aldrig tidigare har en svensk förbundskapten försökt förändra lika mycket på lika kort tid som Jon Dahl Tomasson. Aldrig tidigare har avståndet mellan vår potentiella högstanivå och vår befarade lägstanivå framstått som lika avgrundsdjupt.

Senast Sverige var här i Baku föll vi som bekant med 3-0. Nu ska det spelas fotboll igen här på gamla Tofiq Bahramov-stadion, nationalarenan som först var döpt efter Stalin och sedan efter Lenin och till sist efter en misslyckad azerisk linjedomare.

Under matchträningen springer Dejan Kulusevski längst fram i täten när det uppvärmningsjoggas, han hörs mest när det lattjas kvadraten, han är en väldigt tydlig ledarfigur för den yngre generationen som det här landslaget kommer att byggas runt.

Vad är detta Sverige för ett lag?

Där exempelvis Alexander Isak pendlat och svajat väldigt mycket i sina landslagsprestationer har Dejan Kulusevski alltid erbjudit en form av garantinivå.

Ingen Victor Lindelöf den här gången, ingen Emil Forsberg och ingen Robin Olsen och ingen erfarenhetsbank att luta sig mot. Luften i Baku är het och klibbig och laddad med blågul ovisshet. Prövotiden är över nu, men likafullt står vi fortfarande här med tusen frågor och väldigt få tydliga svar.

Vi vet inte vem som ska stå i mål, vi vet inte hur vi ska få ihop en backlinje, vi har ingen aning om hur mittfältet ska komponeras och vi har inte förstått hur vi ska få ihop ett fungerande samspel mellan våra världsstjärnor på topp.

Men fotbollen väntar inte. Upp till bevis nu, läxförhör och examen på en och samma gång.

Vad är detta Sverige för ett lag? Vilken grund står det på? Fan vet. Men om inte annat så är det i alla fall laget där Dejan Kulusevski spelar, laget som han numera leder.

Nu när inget annat går att ta för givet känns det i alla fall tryggt att veta det.