Wennerholm: Vill se samma sak i Sverige
BYDGOSZCZ. Vore jag SM-general för friidrotts-SM i Kalstad, skulle jag lyfta luren och slå en signal till längdskidlandslagets Frida Karlsson och Ebba Andersson.
Fråga om de är intresserade av att springa 10 000 meter.
Och få lite Johaug-effekt på en tunnsådd första SM-dag.
Nu lär de väl inte ha tid att ställa upp, men det skadar ju aldrig att fråga.
Therese Johaug snodde all uppmärksamhet vid de norska mästerskapen, när hon sprang hem guldet på 10 000 meter i helt överlägsen stil.
I joggingskor.
Det visade inte bara hur stor talang hon är, det var också en käftsmäll för de norska tjejer som normalt gör upp om guldet.
Efternacket från de norska mästerskapen har inte handlat om något annat än Johaug.
Trots att alla tre bröder Ingebrigtsen ställde upp, hamnade de helt i skuggan den här gången.
Och utan Johaug i det där 10 000-metersloppet hade det inte blivit minsta notis om segraren.
Det är samma på SM, där 10 000 meter både för damer och herrar oftast ligger inklämda första dagen med final direkt. Det är inga publikdragare direkt.
Om nu inte några oväntade namn ställer upp då förstås.
Och både nya skiddrottningen Frida Karlsson och Ebba Andersson har ett förflutet som friidrottare.
Båda sådana talanger att de sprungit i landslaget. Frida sprang 3000 meter i ungdoms-EM i Tblisi 2016 och Ebba sprang samma sträcka i JEM i Eskilstuna 2015.
Så springa kan de.
Nu är inte konkurrensen direkt mördande heller, då ingen av de två bästa svenskorna kommer att vara med.
Sara Lahti är skadad och Meraf Bahta har två dagar kvar av sin dopningsavstängning då loppet avgörs fredagen den 30 augusti.
Förra året vann Linn Nilsson från Hälle SM-guld på tiden 34:33.06.
Över två minuter sämre än Therese Johaugs segertid 32:20.86 i de norska mästerskapen, där hon sololöpte i princip från start till mål i sitt första lopp på bana på elva år.
Det är klart att det blir en tankeställare som väcker befogad uppmärksamhet.
Nu vill jag se samma sak i Sverige. Lite gränsöverskridande nytänkande är aldrig fel.
Själv är jag på plats i polska pärlan Bydgoszcz och lag-EM i friidrott.
En omstart på denna märkliga säsong med ett VM som startar rekordsent i Doha i Qatar den 27 september.
I princip alla aktiva har haft ett längre träningsuppehåll de senaste veckorna för att komma i fas med den utdragna tävlingssäsongen.
Nu börjar en intensiv tävlingsperiod för de flesta, när Diamond League startar igen och det väntar Finnkamp och SM för alla svenskar.
Lag-EM är bara början.
Men det är en tävling som vimlar av stora namn och världsettor.
Inte minst Daniel Ståhl som gör sin första tävling på tre veckor när han kastar diskus på söndag.
Eller nya tyska längddrottningen Malaika Mihambo som hoppade världsledande 7.16 vid de tyska mästerskapen förra helgen.
I stav är både hemmahoppet och världstvåan Piotr Lisek och Frankrikes Ranaud Lavellenie på plats.
Sverige har inget överdrivet stora chanser att hänga kvar i lag-EM:s hösta division, som ska krympas från tolv till åtta lag till nästa Super League 2021.
Det är en smärre bragd i så fall.