Matchstraff för slagsmål – bara ett hån
KARLSTAD. Det var säsongens hetaste omgång.
Sex matcher gav 350 utvisningsminuter.
Men jag skulle vilja stryka 140 av dem – alla matchstraff för slagsmål.
Det räcker med fem minuter som i NHL.
Jag har tagit den här debatten förr och vet att den inte är populär hos alla.
Men att spelare ryker ihop då och då är en del av hockeyn. Därför tycker jag att det borde räcka med att spelarna får sitta i utvisningsbåset i fem minuter.
Det är ett hån mot publiken att de hetaste spelarna ska tvingas av isen för resten av matchen.
Det här är ett känsligt ämne och jag vill inte ha någon liga där slagsmål tillhör vardagen.
Men det finns absolut ingen risk för det.
Om man tog bort det automatiska matchstraffet för slagsmål, skulle det inte göra någon skillnad i statistiken, mer än att antalet utvisningsminuter skulle minska drastiskt.
Det skulle inte bli fler fighter.
Holmqvists svar: wo
I går handlade två av matchstraffen om rena ”polisjobb” som nordamerikanarna hävdar är största orsaken till att de fortfarande anställer så kallade enforcers – eller poliser som det kallas på svenska.
Mathias Månson i Skellefteå hoppade på Martin Thörnberg i HV 71 sedan kan knätacklat Niko Dimitrakos.
I den match jag såg i Karlstad kastade Lee Goren handskarna sedan djurgårdsbacken Andreas Holmqvist slashat Emil Kåberg efter slutsignalen.
Där blev det inte ens någon fight, eftersom Holmqvist lämnade wo.
Det är lätt att kallas feg av mobben i det läget, men jag tycker att Andreas var i sin fulla rätt att vägra slåss.
Förmodligen var det orsaken till att det inte blev något allmänt slagsmål på isen.
Vad jag vill komma fram till är att det inte handlar om våldsromantik, utan att det är oundvikligt att spelare ryker ihop ibland.
Blir aldrig som i Kanada
Jag har alltid hävdat att det är ett mått på att lagen och spelarna har rätt inställning på isen. Att de tar sitt jobb på allvar även som nu i sena oktober och november, som förr var en ren transportsträcka i elitserien.
Sverige kommer aldrig att bli något Kanada där spelare åker och utmanar varandra bara för att visa att de kan slåss.
Den traditionen finns inte här.
HV 71 är inte glada att ligga där de ligger och nya serieledarna Skellefteå krossade regerande mästarna i går.
Jag förstår att Martin Thörnberg var frustrerad. Först stoppad från Tre Kronor, sedan förlust i Champions League mot finska Esbo i onsdags och så storstryk i Skellefteå i går.
Samtidigt visar det vansinnet i HV:s spelprogram. Jag förstår att de inte vill släppa sina spelare till Tre Kronor just nu.
Skellefteå i serieledning. Ja, vad ska man säga. Miraklens tid är inte förbi.
Till och med mina surt förvärvade Boliden-aktier steg i går.
Jag trodde att Hans Särkijärvi skulle få ett helvete som ny tränare och vem hade över huvud taget hört talas om nye sportchefen Lasse Johansson när han tog över förra vintern?
I dag är de väl närmast att betrakta som två genier.
Det är bara att gratulera.
Som 50-talist har Skellefteå alltid haft en speciell plats i mitt hockeyhjärta.
Det är skönt att se att tradition och hjärta fortfarande kan vara värt mer än alla miljoner i världen.
Rögle är ett annat lysande exempel på det.
I alla fall så här långt.