Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Hildegard, Magnhild

Kan inte ta Euro Hockey Tour på allvar

Det blir samma pajkastning varje gång

Gör Pär Mårts till ny förbundskapten för Tre Kronor.

Men först till säsongen 2010–2011.

Bengt-Åke Gustafssons är värd chansen att ta ett andra OS-guld med Sverige i Vancouver 2010.

Samtidigt tycker jag att Svenska Ishockeyförbundet skulle utnyttja sina resurser redan nu och sätta in Pär Mårts som assisterande förbundskapten i Tre Kronor.

Mårts är ju anställd av förbundet som förbundskapten för J20-landslaget. Han har det där rätta ledarskapet och pondusen, som organisationen runt Bengt-Åke kritiseras för att inte ha.

Mårts gjorde underverk med Småkronorna i tjeckiska Pardubice i fjol, ett juniorlandslag ingen egentligen trodde på inför JVM. Det som imponerade mest var hans förmåga att motivera varje enskild spelare och få dem att spela som ett lag. Nu är samme Mårts i Kanada med ett av de yngsta svenska JVM-lagen någonsin och säger utan att blinka:

– Vi är här för att vinna!

Jag gillar den attittyden. Men det räcker inte med ett misslyckande i Channel One Cup för att jag ska kräva Bengt-Åkes avgång.

Bengt-Åkes framgångar och misslyckanden som förbundskapten har helt speglat sig i de spelare han haft tillgång till. När alla de bästa var med i OS i Turin blev det guld och när Detroit-svenskar som Henrik Zetterberg, Niklas Kronwall och Mikael Samuelsson kom loss till VM-laget i Riga några månader senare blev det VM-guld – med turneringens bäste målvakt i Johan Holmqvist. Sedan dess har Bengan två raka fjärdeplatser i VM, trots att han fått spela med nästan helt hemvävda lag med spelare från elitserien.

Sverige överpresterade i VM

Jag tycker tvärtom att Sverige överpresterade i senaste VM-turneringen i Kanada. Att spöa tjeckerna i kvarten, med betydligt fler stjärnor från NHL, var mer än godkänt och svenskarna pressade även hemmafavoriterna Kanada i semin (4–5).

Och i VM i Moskva 2007 föll svenskarna mot blivande världsmästarna Kanada – fullspäckat med NHL-stjärnor – i semifinalen med 1–4. Där hade Tre Kronor en enda NHL-förstärkning i Torontos Alexander Steen.

Ingen förbundskapten i världen hade tagit medalj med det laget.

Nej, det handlar om att ha en hel del tur också. Om det nu bara är otur som gjort att NHL-svenskarna så ofta tackat nej på senare år. För jag håller fullkomligt med om att organisationen runt Tre Kronor är amatörmässigt skött. Kontakten med de svenska NHL-spelarna är exempelvis usel.

Jag vet inte hur många VM jag varit på där Bengt-Åke och Mats Näslund stått med långa näsor varje gång de fått nej från de svenska NHL-stjärnorna. Varje gång har det kommit som en fullkomlig överraskning för dem. Samtidigt har bland andra finländarna alltid vetat på förhand vilka som varit beredda att ställa upp. På så sätt har de undvikit obehagliga överraskningar och onödiga konflikter.

Bara att slå en signal

Och även om landslagsledningen inte får ta kontakt med spelarna under säsong, så kan man ju glida undan det problemet om man har bra kontakt med spelarna från början. Det är bara att slå en signal. Jag tror ingen springer till lagledningen och skvallrar.

Euro Hockey Tour kan jag inte ens ta på allvar längre. Det blir samma pajkastning varje gång.

Och det går inte att spela med bästa laget i varenda turnering. Det skulle slita ut toppspelarna lagom till VM och Hockeyligan skulle aldrig gå med på det.

Titta på finländarna som bytte ut hela laget till Channel One Cup. Inte en enda spelare från hemmaturneringen Karjala Cup fanns med i Moskva. Det är samma sak där.

Det är ju inte bara Tre Kronor som förlorar mot internationellt motstånd.

HV 71 och Linköping gjorde praktfiasko i nya Champions Hockey League, där de tillsammans tog ynka tre av 24 möjliga poäng mot lag från Schweiz, Finland och Tjeckien.

När jag räknar ihop de svenska insatserna mot internationellt motstånd den här säsongen – mästarna HV 71, vicemästarna Linköping och Tre Kronor – blir det ett skrämmande uselt facit som kan skrivas så här:

16 2 2 12 36–63 9

Två segrar vid full tid på 16 matcher. Tolv förluster. Och en skrämmande dålig målskillnad. Det är kanske den svenska modellen det är fel på?

Hur ska man annars förklara att tre svenska lag blivit så frånåkta på samma gång ...

Följ ämnen i artikeln