Onyktra sanningen bakom klappandet

Emil K Lagnelius

Fenomenet spreds över hela världen – startade i Stockholm: ”Tackar de fulla åskådarna”

Har du funderat över varför friidrottare klappar igång publiken?

Det hela startade på DN-galan i Stockholm för 33 år sedan – tack vare ett par fulla åskådare.

– Det är ofattbart att det har gått såpass långt, det var inget jag såg framför mig, säger upphovsmannen Willie Banks, som i dag har hunnit bli 58 år.

Det är friidrottsmagasinet Spikes som, med anledning av den 48:e upplagan av DN-galan under torsdagen, uppmärksammar det historiska som inträffade 1981. Trestegshopparen Willie Banks hade nyss satt amerikanskt rekord med 17.56 meter och ansåg att han borde vara glödhet när han flög till Europa för att tävla.

Men till en tävling i Lausanne anmäldes han till längdhopp i stället för tresteg. Ilsken konfronterade han tävlingsledaren Andy Norman som svarade:

– Låt mig förklara en sak för dig. Det här är affärer och varför ska jag betala dig när du inte fyller arenorna?

För Willie Banks var det ett bryskt uppvaknande, att det handlade om att sälja sporten.

”Som om jag var galen”

Hur som helst; några dagar före tävlingen i Lausanne skulle Banks tävla på DN-galan i Stockholm, i tresteg. Inför tävlingen förklarade han för sina medtävlare att det gällde att göra något annorlunda, typ slå europa- eller världsrekord.

– De tittade på mig som om jag var galen.

Trestegstävlingen inleddes uselt, med åtta icke godkända hopp, och Willie Banks kände sig mer och mer illa till mods. Andy Norman hade rätt; vem fasen skulle vilja betala för att se det här? Men det var då det magiska plötsligt hände, som en skänk från ovan.

– Inför mitt första hopp gick jag igenom mina vanliga rutiner att klappa tre gånger och skaka knytnäven. Men när jag klappade med händerna var det fem fulla åskådare som härmade mig och klappade tre gånger. Jag vände mig om irriterad och tänkte va fan, det här är idiotiskt, det blir min sista trestegstävling. Jag återgick till min rutin, klappade tre gånger, publiken klappade igen tre gånger – och jag landade runt 16.80 meter.

Slängkyssar mot publiken

I stället för att irritera sig på publiken gick Willie Banks fram och tackade de onyktra åskådarna. Sedan dansade han runt med Funkadelics låt Not just knee deep i hörlurarna.

Till det andra hoppet vinkade Banks till de klappande åskådarna, som nu blivit betydligt fler. Nu nådde han 16.88.

När det var dags för tredje hoppet klappade hela läktarsektionen vid hoppgropen och Willie Banks skakade sin knytnäve i takt med publiken. Han svarade med att hoppa över 17 meter och kasta slängkyssar mot sina nyvunna fans.

Nu hade Willie Banks show startat på allvar.

– Jag tänkte att jag kanske kunde hoppa riktigt långt så inför fjärde hoppet bad jag arrangören att sätta ned tre riktmärken – ett för det svenska rekordet, ett för europarekordet och ett för världsrekordet. Lagom till femte hoppet klappade hela stadion och jag landade i närheten av världsrekordet. Trots att jag med säkerhet visste att jag hade trampat över, det kunde man se från planeten Mars, firade jag som att jag hade slagit världsrekord och publiken var i extas innan domaren hissade den röda flaggan.

”Vad säger ni nu då?”

Willie Banks spexande fortsatte. Trots att det var ett hopp kvar inledde han ett segervarv.

– Vid varje ny läktarsektion stod publiken upp och klappade. Därefter, när det var dags för mitt sista hopp, klappade alla taktfast och jag landade på 17.55, bara en centimeter ifrån mitt amerikanska rekord. Publiken kom ned från läktarna och bar mig på sina axlar. Jag fick en mikrofon och började snacka. När vi passerade läktarsektionen där tävlingsledarna satt sa jag ”Vad säger ni nu då?”.

En vecka senare ställde Willie Banks upp i längdhoppet i Lausanne, som planerat. När han inför första hoppet vände sig om mot publiken och lyfte handen började alla i publiken att klappa taktfast, precis som på Stockholms stadion.

”Fantastiskt”

– Jag glömde att i Europa, till skillnad mot i USA, så tittar alla på friidrott på tv. Den dagen hoppade jag 8.11 meter och vann tävlingen. Det taktfasta klappandet från publiken bar fram mig. Faktum är att jag inte ens behövde värma upp, det räckte med publikens klappande.

I dag är det mer regel än undantag att friidrottare i hoppgrenar klappar igång publiken. Svenska stjärnor som Christian Olsson, Stefan Holm, Kajsa Bergqvist och Carolina Klüft har hakat på trenden.

– Det är rätt fantastiskt att så många friidrottare fortfarande vill att publiken ska klappa igång dem. Det är ofattbart att det har gått såpass långt, det var inget jag såg framför mig. Jag tackar verkligen de där fulla åskådarna, säger Willie Banks till Spikes.