Var inte ledsen, Anja

Lasse Anrell: här är din tröst

BORMIO

Det är så bittert.

Anja har vunnit två guld och ett silver men lämnar ändå VM som en förlorare.

Jag vet inte om det fanns nån tröst för Anja just då men jag försöker ändå:

Här är din tröst Anja.

Hon står i målfållan minuterna efter loppet.

Hon har avverkat intervju efter intervju med olika tv-bolag. Så står hon hos den svenska pressen och svarar tålmodigt på samma frågor igen och hennes min är knappt ens längre tillbakahållet besviken utan just då öppet; inte förkrossad men mycket besviken.

Då hörs prisceremonifanfaren och till höger, ungefär 40 meter bort, kliver Janica Kostelic upp på prispodiet och tar emot en guldmedalj och publikens hyllningar som, som vanligt, sker med hjälp av ungefär 700 mistlurar på burk.

Det är ett inferno att lyssna på för den som inte är kroat eller har musiköra.

Känner hennes bitterhet

Men det är ett inferno framförallt för en person i målfållan; Anja tittar åt höger och ser ritualen när VM:s stora drottning koras. Det är omöjligt att se Anja just då utan att känna den bitterhet som kan ligga i att ha vunnit så mycket - men inte det som visade sig allra viktigast.

Historiskt har Anja antagligen fel i sin besvikelse.

Historiskt kommer man att blicka tillbaka på VM 2005 och konstatera att Anja vann två guld och ett silver i Bormio och det gjorde henne till Sveriges största när det gäller medaljer i stora mästerskap när hon gick förbi Ingemar Stenmark och i kapp Pernilla Wiberg.

Men just då, i går, var det inte historia.

Just då var det verklighet och nu och en helt annan person stod överst på prispallen.

Vad säger du om Janicas VM?

— Tja, vad säger man, hon gjorde tre starter och vann tre guld.

Men du var ju sjuk...?

— Hon var också sjuk.

Och så ett skevt leende som sa allt, som sa mer än alla ord en krönikör eller en curlingreporter kunde säga tröstande.

Kostelics pappa satte banan i andra åket och den gav verkligen utslag. Från första åkets 56 portar ökade han till 69. Det är nästan omänskligt och många åkare klarade inte av stakningen. Anja gjorde det inte.

Janica Kostelic var illa ute i första åket och föll nästan - men reste sig. Hon hade en osannolik kraft och kanske också en omänsklig press på sig, men hon orkade. Orkade gå in i ett åk där hon visste att pappan satte en bana för henne - även det en press.

Mådde illa inför andra

Tre starter - tre guld är historiskt det också. Det visar på en åkare som är ett unikum av koncentration och perfektion.

Anja åkte allt. Det finns säkert de som skulle påstå att den konstanta mentala och kroppsliga urladdningen det innebär var det låg bakom förkylningen hon drabbades av. Kroppar har en tendens att säga nej på ett sätt man inte önskar. Anja berättade i målfållan att hon mådde illa inför andra åket. Det är också ett tecken på att hon kanske inte ens borde startat i går.

Men det där får vi aldrig veta. Det kan inte ens historiska forskare ta reda på. Men vem är kvinna att säga nej när man visserligen varit sjuk men ändå är så pass återhämtad att man klarar av första åket så bra att man ligger på andra plats, bara 24 hundradelar efter ledaren, det finska mumintrollet Tanja Poutiainen.

Anja borde kanske inte vara besviken över sitt VM eller ens sin miss i går.

Hon gjorde ett strålande VM, bättre än någon kunde förutsäga efter den till stora delar misslyckade säsongen.

Hon gjorde ett VM som placerade henne bland våra allra största, ett VM som gjorde henne självklar som dragplåster på Idrottsgalan 2006.

Hon gjorde ett VM som skrev in henne bland de allra största inom svensk idrott.

Lasse Anrell