Niva: Bara ett frågetecken kvar – har AIK tillräcklig vinnarvana?
De är serieledare och titelfavoriter.
Men är de några vinnare?
AIK har hösten på sig att visa att de begriper skillnaden mellan att vinna fotbollsmatcher och att vinna SM-guld.
De ska klaras av, de också.
Även om det är hemmamatch mot en seriejumbo som halvt frivilligt lämnat sina två bästa spelare hemma måste målen göras och poängen baxas i land.
Den här gången gjorde AIK det utan större bekymmer.
Egentligen var det bara en tidsfråga, som fick svaret 44 minuter.
Första halvlek var i stora stycken hafsig och ostrukturerad, men när Martin Mutumba till sist ändå valsade in ledningsmålet strax före vilan så var kampen i praktiken över.
Örgryte hissade vit flagg, spelade av tiden och åkte hem till Göteborg med siktet inställt på jämnare matcher.
AIK etablerade sig själva som den odiskutabla guldfavoriten.
De har serieledningen, de har skadesituationen, de har den välbalanserade truppen.
Frågetecknen blir färre och färre, och just idag har jag egentligen bara ett som ligger långt fram i huvudet.
Hur stort är egentligen AIK:s underskott på vinnarvana?
Alla toppkonkurrenterna har redan vunnit Allsvenskan i nutid. De kan samla ihop sina spelargrupper och låta dem stapla guldmedaljer på hög.
Bara två titlar i startuppställningen
AIK gick ut till match igår med två ynka titelvinster fördelade på hela startuppställningen.
Det är inte en fråga om erfarenhet – herrejävlar, tillsammans har elvan provat på högstaligaspel i England, Italien, Tyskland, Argentina, Brasilien, Holland, Skottland, Serbien, Israel, Danmark, Norge och Finland – utan om faktumet att rutin inte automatiskt gör en spelare till en vinnare.
Snarare tvärtom.
Efter matchen dröjde jag mig därför kvar för att prata titellyftande med killar som vet vad som krävs.
När Jos Hooiveld kom till Inter Åbo kom han till en klubb som aldrig någonsin vunnit någonting alls.
När han åkte därifrån gjorde han det som finsk ligamästare.
– Jag känner igen mycket av situationen därifrån. Vi var tvungna att bryta igenom en barriär, precis som vi måste göra nu. Jag menar, det har gått så lång tid sedan AIK vann guld att inte ens ”Tjerna” har varit med om det...
Samtidigt betonade Hooiveld att det inte bara vara utmaningen som var bekant – detsamma gällde möjligheten att klara av den.
– Vibben i omklädningsrummet är likadan. Energin, självförtroendet, känslan av att vi leder med 1–0 redan innan vi går ut till matchen.
Kvaliteten för SM-guld finns
Några steg bort i korridorerna stod Bojan Djordjic, den enda av AIK:s övriga startspelare som också har en ligavinnares medalj i prisskåpet.
Han hade lite svårare att dra paralleller mellan 2004 års Röda Stjärnan och dagens AIK.
– Du vet, då hade vid Vidic som kapten och sedan Zigic, Pantelic och Jankovic. Det är ju halva det serbiska landslag som håller på att slå ut Frankrike ur VM-kvalet nu.
Men ändå...
– Jag känner själv att det är nyttigt att jag har den där titeln bakom mig. Jag vet vad som krävs, blir lite lugnare och tryggare. Egentligen var ju det här en mardrömsmatch för oss – inget att vinna – men ändå stressade jag inte upp mig ens när vi började lite dåligt.
AIK:s tränare Mikael Stahre beskrev det som att hans lag ”började första halvlek som om det var tio minuter kvar av matchen”, och på sitt sätt hade det varit intressant att se vad som hade hänt ifall det fortfarande stått 0–0 med kvarten kvar.
Hade AIK haft kylan, tron och säkerheten för att jobba fram ett segermål i det läget?
Örgryte var för svagt för att tvinga fram något svar – Miran Burgic kunde sitta kvar på bänken med sina tre slovenska ligatitlar tills allt redan var avgjort – men tids nog kommer vi att få det ändå.
Det krävs något annat för att vinna allsvenska matcher i oktober och november än i juli och augusti.
Kvaliteten har de.
Klarar nu bara AIK av att bryta sig igenom den vinnarvägg som Elfsborg, Göteborg och Kalmar sprängt de tre senaste åren – då blir SM-guldet svartgult.