”Den visar min dödliga höger”
Publicerad 2016-03-22
Symboliken går inte att missförstå.
En månad före en av livets viktigaste matcher har Mikaela Laurén prytt hela armen med en tatuering.
– Det är en dödskalle som visar att jag har en dödlig höger, säger 40-åringen.
23 april går Mikaela Laurén sin 30:e proffsmatch. Kroatiskan Ivana Habazin är både en tuff utmaning och ett mellanled för att svenskan ska nå sitt mål att få möta den norska storstjärnan Cecilia Brækhus innan året är slut.
Mötet med Habazin går på Lauréns hemmaplan. För att visa precis hur bekanta kvarteren är följer hon med Sportbladet upp i den glasgondol som löper på utsidan av Globen. Uppe på toppen pekar hon ut sitt barndomshem, sin nuvarande lya och matcharenan Hovet.
– Jag flyttade hit för 37 år sedan. Jag flyttade till Enskededalen innan den var färdigbyggd, till första gården. Så det är här jag har sprungit runt sedan barnsben, säger hon.
Det är här du pallade dina första äpplen?
– Precis.
Såg det likadant ut här då?
– Nej. Jag kommer ihåg hur det såg ut innan Globen ens var byggd. Hur vi sprang hit och tog kort i fotoautomaten, jag och mina klasskamrater i lågstadiet. Så det är ett stort ögonblick för mig att få boxas här.
"Man ger inte upp"
Laurén säger sig aldrig ha varit i bättre form än nu. Hon har slopat styrketräningen och slutat äta sötsaker för att gå ner en viktklass, men skillnaden är också visuell.
Titta bara på hennes högerarm som sedan i fredags pryds av en maffig tatuering föreställande en dödskalle.
– Jag har en dödlig höger. Sedan ska det bli en knallröd och en knallrosa ros samt att det ska stå ”resignation är lika med döden”. Det är något som min simtränare matade in i mitt huvud sedan jag var tretton år. Man ger inte upp, säger hon.
Det är ingen diskret symbolik.
– Nej. Jag är inte så diskret av mig. Ska det va ska det va. Det är på eller av, svart eller vitt. Och nu är det svart.