Kallades ”skandalöst” – nu slår de tillbaka
Publicerad 2020-02-07
”Det är skandalöst” skriver Sportbladets krönikör Mats Wennerholm efter ännu ett svenskt dopningsärende.
Nu slår Christine Helle, chef för Svensk Antidoping, tillbaka.
– Kunskapen är inte tillräckligt stor, säger hon.
För att ha haft så hög svansföring i dopningsfrågor har svensk idrott besvärande många ärenden de senaste åren. Efter att brottaren Jenny Fransson och löparen Robel Fsiha testat positivt ryter Sportbladets Mats Wennerholm till i en krönika.
Wennerholm reagerar på att Fransson inte hade testats på fyra månader under en OS-säsong, vilket han finner ”segt som sirap” och ”skandalöst”.
”Det sker inte ens i Ryssland.
Nej, det svenska antidopningsarbetet har verkligen halkat efter.
Det är nästan så jag skäms” avslutar han.
Mycket är hemligt
Christine Helle, chef för Svensk Antidoping, har läst och reagerat på slutklämmen.
– Jag tycker att det är tråkigt. Vi vill självklart att idrotten ska vara nöjd med vårt arbete. Men jag tror inte att kunskapen om kontrollprogrammet till Svensk Antidoping är tillräckligt stor om man lägger så stor vikt på att det gått fyra månader mellan testerna, säger hon.
Idrottare testas oregelbundet. Hur ofta baseras på något som kallas TDP, test distribution plan, som är reglerat i den internationella Wadakoden.
– Det viktigaste målet för oss gentemot enskilda utövare är att vi är oförutsägbara. Vi ska ha målinriktade tester. Det är inte ovanligt att det går fyra månader mellan tester på hög nivå, säger Helle.
Varför testar ni inte varje månad?
– Det handlar om resurser. Dopningskontroller kostar väldigt mycket pengar.
”Inte längre bäst...”
Ett test kostar från ett par tusen kronor till betydligt högre summor om idrottaren är utomlands. Av Svensk Antidopnings 35 miljoner kronor i årsbudget går runt 15 till testerna, vilket är bland de högsta andelarna i världen, enligt Helle.
Mycket mer ingående får hon inte vara. Det är en yrkeshemlighet hur ofta idrottare testas eller om antalet tester stiger efter ett positivt test.
Antidopningschefen välkomnar kritik, men står fast vid att hon är nöjd med arbetet de bedriver.
– Jag kan inte gå ut och försvara oss, men jag håller inte med om att fyra månaders gap är ett bra argument för det. Det är klart att Sverige inte längre är bäst i världen på antidopning, det är vi inte, men vi är bland de främsta, säger Christine Helle.