Vi har inte råd med ett fall till
Det som inte skulle få hända igen, hände snabbare än någon anat.
Svensk friidrott står med ett nytt dopningsfall på halsen.
Och den svenska glorian i antidopningfrågor är på väg att sakta trilla av med två uppmärksammade fall på en knapp vecka.
Det är inte ofta jag skriver om svenska dopningsfall, men så här tätt har de aldrig kommit när det gäller så högprofilerade idrottare.
Det handlar trots allt om en OS-bronsmedaljör i brottning och nu en EM-guldvinnare i terräng.
Jenny Fransson och Robel Fsiha.
Nu har de inget som helst gemensamt mer än att båda fastnat i varsitt dopningstest.
Men för friidrotten är det här vad de minst av allt önskade sig efter kalabaliken runt Meraf Bahtas dopningöverträdelse.
Hon lämnade inget positivt dopningtest, men missade tre vistelserapporteringar och blev avstängd ett år.
Flera språk
Redan då visste förbundet att man hade ett problem att nå ut med sin antidopningpolicy till de många nyanlända som sökt sig till friidrotten.
Robel Fsiha kom till Sverige från Eritrea 2013 och är bar en av många.
Jag pratade med förbundskapten Karin Torneklint tidigare som berättade att förbundet, efter fallet Meraf Bahta, tryckt upp information på flera språk för att nå ut till alla nyanlända.
Robel Fsiha är en av dem.
Men Fsiha har diskuterats i svensk friidrott långt innan det här hände, då han valt spanjoren Juan Pineda som manager.
Pineda som har nära kopplingar till den somaliska tränaren Jama Aden, som varit inblandad i flera dopningkontroverser och haft hand om flera idrottare som åkt fast för dopning.
I juni 2016 gjorde spansk polis en razzia mot Adens och hans aktivas hotell i Spanien och hittade flera typer av förbjudet EPO.
Pineda har generellt dåligt rykte i friidrottskretsar och det var många som reagerade när Robel Fsiha valde just honom.
Nu kom det här beskedet vid sämsta möjliga tidpunkt för den svenska friidrottsförbundet, även om de inte kan lastas i det här fallet.
Och friidrottens mest uppmärksammade dopningfall på senare år en sak gemensam.
De som åkt fast är inte uppväxta i den svenska idrottsrörelsen och dess obligatoriska arbete mot dopning från tidig ålder.
Ludmila Engqvist, Adil Bouafif, Abeba Aregawi, Meraf Bahta och nu Robel Fsiha är de fyra senaste stora fallen inom svensk friidrott och alla är uppväxta i en andra idrottskulturer.
Nu hade Ludmila slutat med friidrott när hon avslöjades och Abeba Aregawi fälldes aldrig för att ha ha haft det nu otillåtna medlet meldonium i kroppen, men hon blev avstängd av förbundet i över ett år.
För båda innebar det slutet på karriären.
Inte råd igen
Hur det kommer att sluta för Robel Fsiha vet vi inte än.
Svenska friidrottsförbundet har inte ens gått ut med vilket otillåtet medel det handlar om, men en kvalificerad gissning är väl att det handlar om EPO, som är vanligast i de här sammanhangen.
Då väntar en lång avstängning.
Och förbundet får göra om läxan.
De har inte råd med ett fall till.
Apropå det andra uppmärksammade fallet i veckan, så har det avslöjats att Jenny Fransson inte hade testats på nästan fyra månader när det positiva provet togs.
Det är skandalöst.
En potentiell OS-finalist som inte testats sedan september och fram till den 9 januari. Med mindre än nio månader kvar till OS.
Det sker inte ens i Ryssland.
Nej, det svenska antidopningsarbetet har verkligen halkat efter.
Det är nästan så jag skäms.