”Jag hoppas att Skellefteå vinner”
Garpenlöv: Starka ord – men jag tror det är bäst för svensk hockey
Jag hoppas att Skellefteå vinner.
Starka ord.
Som säkert ger effekt.
Men jag känner så.
Det skulle vara ett bevis för att det finns ljus i tunneln för Hockeysverige.
Missförstå mig inte nu.
Jag unnar Luleå lika mycket som jag unnar Skellefteå att vinna pokalen, men det finns en liten skillnad i lagens sätt att spela som gör en stor skillnad.
Skellefteå vill vara spelförande och vinna på egen kraft.
Passa sig ur svåra situationer. Leda, fördela och agera.
Bra.
Luleå vill spela på motståndarens misstag, där defensiven är nyckeln.
Sarg ut eller tänka hemåt.
Inte lika bra.
Spelarna utvecklas
Jag gillar när man vill vara det spelförande laget och vill vinna av egen kraft. Spelarna utvecklas bättre i en konstruktiv miljö och för oss som tittar på hockeyn blir det en bättre och roligare produkt.
Jag vet att det nu handlar om att vinna ett SM-guld och det då kvittar hur man spelar, men för Hockeysverige blir det här ett bevis på hur man ska spela i framtiden.
En viktig signal som ger eko bland många ungdomslag.
Både Luleå och Skellefteå är väldigt tydliga i sitt sätt att spela och det älskar jag.
För det är vad det handlar om – ha en tydlig spelidé där spelarna vet vad som förväntas av dem i varje match, i varje byte och i varje sekvens.
Det gör att spelarna känner sig trygga i sig själva och sitt spel ute på isen.
Skilda världar
Nu, i slutspelet, har lagen anpassat sitt spel och skruvat lite på lagmaskinen för att förbättra sig – utan att släppa sitt grundspel.
Skellefteå har förbättrat sitt försvarsspel och breddat sin trupp, medan Luleå har uppdaterat sitt anfallsspel och tagit in mer offensivt skickliga spelare, exempelvis Linus Klasén.
Både Skellefteå och Luleå har satt tydliga avtryck i svensk klubbishockey de senaste åren och pekat ut riktningen där klubben och tränarna sätter nivån på sitt lag och på spelarnas prestation.
Man tillåter inget annat utan det är bara att ställa sig i ledet och vara med på resan, annars får man packa ihop och söka en annan klubb. Skellefteå har sparkat flera spelare genom åren som varit sämre på att samarbeta.
Båda lagen jobbar stenhårt med sin spelidé, men också att utveckla och förädla spelarna.
Skellefteå arbetar med sina egna juniorer och Luleå har hittat allsvenska spelare, som man har hjälpt att ta nästa steg.
Det finns en professionalitet i allt som man gör från styrelsen hela vägen ner till ungdomslagen plus att man är nyfiken och vill utveckla sin verksamhet hela tiden för att ligga i framkant.
Det finns väldigt mycket likheter mellan föreningarna, men också olikheter och det är bra för skilda värdar sporrar och utvecklar.
Det här blir ingen lätt resa
Finalen, eller slaget om Norrland, blir en intensiv och tuff kamp mellan två föreningar som inte gillar varandra.
Det är så mycket derbykänsla som det kan vara, där man är beredd att göra vad som helst för att vinna här finalen, på isen – men också på läktaren.
Både publiken och spelarna vet att det laget som förlorar får höra det under många år framöver.
Lika skönt att vinna – lika jobbigt blir det att förlora.
Om man går tillbaka och tittar på mötena mellan Skellefteå och Luleå under grundserien så står det 3–2 i matcher till Skellefteå. Båda lagen har vunnit på bortaplan och all matchstatistik är jämn.
Det har varit mycket känslor i matcherna och inte så bra spel, som det ofta är i derbymatcher.
Jag tror finalerna ser likadana ut.
Det blir inte en lätt resa, utan en lång kamp på sju matcher där tron och tålamodet på sitt eget spel avgör.
Både tränare och spelare i båda lagen får inte låta känslorna ta befälet i matcherna eller ta onödiga utvisningar, för det kostar alldeles för mycket eftersom lagen har bra powerplay.
Till sist så kommer domarna få en otroligt viktig roll i den här finalen.
Nu vill jag se att domarna dömer efter regelboken – höj inte nivån och acceptera inget tjafs vare sig från spelare eller ledare.
Mitt tips – Skellefteå vinner i en sjunde och avgörande match.
Tredje gången gillt.
Grattis Hockeysverige.