Säger väl allt om den gränslöse galningen
Wennerholm: Fingervisning av vad som väntar i framtiden
BRYSSEL. Det är första gången jag ser Jakob Ingebrigtsen gå in i väggen.
Men bara att välja att springa en halvmara två dagar efter att ha säkrat Diamond League-titeln på 1 500 här i Bryssel är värt att hyllas.
Trots att han var helt slut redan halvvägs, så tog han sig i mål.
Och jag tror vi kommer få se honom springa hem några klassiska maratonlopp i framtiden.
Trots att Jakob låg utslagen som en fallen Jesusstaty och som 34:a till slut, så var han dagens hjälte i min bok.
Han visade sin storhet på ett helt nytt sätt, då han vägrade ge upp trots att hela kroppen skrek att han borde göra just det.
Kommentatorerna på norska NRK tog för givet att allt var över efter tio kilometer och fick se nationalidolen gå på knäna för en stund, bara för att hitta ny kraft och fullfölja loppet.
Det säger väl allt om den här gränslöse galningen från Sandnes.
Han skulle ta sig i mål.
Till varje pris.
Jag gillar den inställningen.
Det säger det mesta om hans storhet och vart framtiden pekar.
Jagar 26 år gammalt rekord
Jag pratade med norrmannens svenske agent Daniel Wessfeldt här i Bryssel och det finns en plan för Jakob Ingebrigtsens fortsatta karriär.
Jag har alltid sett honom flytta upp i distans till kombon 5000/10 000 meter i första hand, efter att ha förlorat tre raka mästerskapsfinaler på 1 500 meter.
Men han är inte klar med den sträckan.
Det fattas ett världsrekord för att han ska känna sig nöjd på den distans där han är fyra genom tiderna efter sina 3:26.73 från sommarens Diamond League-gala i Monaco.
Därför går jakten vidare på marockanen Hicham El Guerroujs numera 26 år gamla världsrekord på 3.26.00.
Han är precis som Mondo Duplantis i det hänseendet, trots att båda är snudd på legendarer redan på nedre halvan av 20-åldersstrecket.
Jakob fyller 24 om tre dagar och Mondo blir 25 den 10 november.
Men båda har redan vunnit allt och lite till.
De har också tjänat så mycket pengar att mättnaden kan bli ett hot, men jag kan inte se att det är ens nära i något av fallen.
De är fenomenala på att hitta motivation och nya utmaningar som håller dem på tårna.
Almgren har gått i samma riktning
Men medan Mondo är kopplad till en gren som inte går att kombinera med några andra och att fler hundrameterslopp inte verkar aktuella – även om han fortfarande pratar om drömmen att vara med och sätta svenskt rekord på 4x100 meter – så har Jakob Ingebrigtsen betydligt fler valmöjligheter.
För norrmannens del handlar mycket om hans storsponsor Nike, vars största marknad är långlöpningen och de nya högteknologiska och tjocksulade skor som går åt som smör i solsken.
Jakob är enormt stor i den amerikanska långlöparvärlden som räknas i miljoner och i en nation som har några av världens mest klassiska maratonlopp i Boston och New York.
Det är dit Nike vill styra Jakob i framtiden om jag förstått saken rätt.
Svenske Andreas Almgren har ju gått i samma riktning.
Den tidigare AIK-backen slog ju igenom som 800-meterslöpare där han tog JVM-brons i Eugene för tio år sedan
I år hade han fått sitt stora genombrott och skrivit svensk friidrottshistoria på 5 000 och 10 000, innan en ny skada stoppade honom från OS i Paris.
Men han hann med att springa sitt livs första halvmara i Barcelona redan den 11 februari då det blev svenskt rekord med tiden 59:53.
När Jakob Ingebrigtsen låg utslagen efter målgång i Köpenhamn den här söndagsförmiddagen hade klockan stannat på 1:03.13.
Men då ingick flera stopp.
Samtidigt gav det en fingervisning av vad som väntar i framtiden.
När Ingebrigtsen är pigg och tränad för det.