Medalj givet mål för svenska stjärnryttarna

Ridsport. Peder Fredricson firade OS-silvret och skakade hand med kungen och drottningen på en militärbas utanför Rio de Janeiro.

Samtidigt knöt Henrik von Eckermann näven och siktade mot nya mål i en helt ny tillvaro.

Ett år senare hoppar världsstjärnorna tillsammans - och mot varandra - om EM-medaljerna.

Det kan, om det vill sig så, se ut så här på Ullevi i Göteborg söndagen den 27 augusti:

Fredricson på All In och von Eckermann i sadeln på Mary Lou fajtas om de absoluta topplatserna när mästerskapet avrundas med den individuella hoppningen.

De kan då, om det vill sig så, redan ha fixat den första svenska lagmedaljen i ett stort mästerskap sedan EM-bronset i Herning, Danmark, 2013.

Men det räcker inte med att Fredricson och von Eckermann presterar. Douglas Lindelöw och Malin Baryard Johnsson måste också lyckas för att Sverige ska ha en medaljchans. Tillsammans har kvartetten vad som krävs men det finns inte utrymme för mer än några enstaka misstag.

I och med att Rolf-Göran Bengtsson saknar en konkurrensduglig häst efter Clarimos skada, får laget klara sig utan sin mest meriterade mästerskapsryttare.

Och han är saknad.

– Rolf-Göran är en av våra absolut bästa ryttare genom tiderna. Jag tycker det är jättetråkigt att han just nu inte har en häst som kan vara med i EM eftersom han är en extremt bra ryttare, säger Peder Fredricson.

Goda chanser individuellt

Det kan bli ett roligt hemma-EM ändå. För första gången på länge nämns två svenskar - Fredricson och Henrik von Eckermann - bland möjliga medaljörer.

Fredricson har efter OS axlat Bengtssons roll som affischnamnet i hopplandslaget. Där är sedan många år von Eckermann en given medlem. Skillnaden den här gången: Han har potentialen att vara en av de slutliga tolv ryttare som rider om medaljerna sista tävlingsdagen.

36-åringen kom femma i EM i Madrid 2011, en bedrift som hamnade i skuggan av Bengtssons guld. Sedan dess har det gått tyngre i mästerskapen, men med stoet Mary Lou har von Eckermann radat upp fina resultat i år, med tredjeplatsen i världscupfinalen i Las Vegas som topp.

– När man har chansen med en sådan här häst vill man självklart ta vara på den chansen. Målet är att ta medalj. Hästen visade i världscupfinalen att den är kapabel, säger han.

Står på egna ben

För första gången har von Eckermann kunnat planera säsongen helt själv. Efter OS sade han upp sig efter många år som anställd hos tysken Ludger Beerbaum och tog språnget mot en egen verksamhet. Efter en tuff start står han på egna ben - och gör som han vill.

Det har, tror han, gjort honom till en bättre tävlingsryttare.

– Du kanske jobbar på Volvo och vill att bilen ska se ut så här, men din chef säger något annat. Då får du respektera det. Nu kan jag rida helt utifrån vad min känsla säger och det är en otrolig frihet. Jag kan lägga upp planerna för mina hästar helt och hållet själv.

– Jag har två mål för henne (Mary Lou) den här säsongen. Det första var världscupfinalen och det andra är EM. Självklart måste jag tjäna pengar för att få verksamheten att gå runt, men jag behöver inte ha miljarder på kontot utan kan göra det jag brinner för.

En vassare ryttare

Fredricson hymlar inte om att även han rider för medalj på All In - och att han är några snäpp vassare som ryttare ett år efter OS-medaljen.

– Jag har nästan bara ridit femstjärniga tävlingar i år och jag har försökt tävla mycket, nästan varje helg. Det bästa sättet att utvecklas är att kontinuerligt möta de bästa ryttarna i stridens hetta, säger han.

TT