OS-vinnaren: "Vad är det för fel på mig?"

Hon hade spelens kanske tuffaste tävlingsprogram.

Sifan Hassan klarade det och belönades med tre OS-medaljer. Maratonguldet var en gyllene slutpunkt.

– Jag tänkte: ”Varför gör jag det här? Vad är det för fel på mig?”.

Nederländskan hade tidigare tagit brons på 5 000 och 10 000 meter, men hade krafter kvar för den krävande maratonbanan i Paris.

Med 150 meter kvar ryckte Hassan ifrån Tigst Assefa, Etiopien, och korsade mållinjen på nya olympiska rekordtiden 2.22.55.

– Det var inte lätt. Genom hela loppet ångrade jag att jag hade sprungit 5 000 och 10 000 meter, säger Sifan Hassan.

Två guld i Tokyo

Totalt har Hassan nu sex OS-medaljer. I Tokyo för tre år sedan vann hon två guld och ett brons.

– Det var så jobbigt från start till mål. Varje enskilt steg. Jag har aldrig pressat mig själv som jag gjorde i dag, säger 31-åringen.

Hellen Obiri, Kenya, tog brons. Svenska Carolina Wikström sprang på 2.34.20 och slutade 52:a.

”Tufft efter backarna”

– Det var något helt annat än andra maratonlopp jag har sprungit. Jag har förberett mig specifikt för den här banan, men det var tufft efter backarna, säger den 30-åriga Uppsalalöparen till TT.

Halvvägs in i loppet förstod Wikström att hon inte skulle orka matcha 22:a-platsen från OS-debuten i Tokyo.

– Jag lade mig medvetet bakom klungan. Sedan tänkte jag köra stabilt upp för första långa backen och sedan ha kraft att dra på. Men det var inte så lätt att dra på – det fanns inte i benen.

Även om resultatet inte blev vad Wikström hade hoppats njöt hon av upplevelsen.

– Det var Tour de France-känsla upp för backarna när alla stod och skrek. Det var helt packat överallt. Jag tror aldrig jag kommer att uppleva något sådant igen.