”Surrogatmödraskap är som prostitution”

Helena Utter

Författaren Kajsa Ekis Ekman: Det är inte en HBT-fråga – utan en kvinnofråga

Surrogatmödraskap är som prostitution.

Det menar författaren Kajsa Ekis Ekman.

– Båda är uttryck för en extremt konservativ kvinnosyn där hon bara är ett redskap för andra, säger hon.

I Sverige är surrogatmödraskap fortfarande inte tillåtet, men flera röster höjs för en ändring av lagen.

Kajsa Ekis Ekman, aktuell med boken Varat och varan, menar att argumenten är desamma som används för legalisering av prostitution.

– Likheten är att man i båda fallet ser kvinnans kropp som något som kan användas av någon annan. Prostitution är inte till för att kvinnan ska få ha sex. Surrogatmödraskap är inte till för att hon ska få barn; hon ska bara leverera till någon annan, säger Kajsa Ekis Ekman.

”Graviditet är allvarligt”

Hon tycker att förespråkarna av surrogatmödraskap oftast är väldigt naiva. De ser livmodern som något man kan låna ut några månader.

– Att låna ut sin bil, det kan man leva med, det är inte så allvarligt. Men graviditet är allvarligt. Och det bevisar hela den här industrin. Om det är så viktigt att få barn att man kan betala en miljon för det, varför tror man då att det är helt oviktigt för kvinnan som föder barnet?

Den kritik som riktats mot fenomenet handlar oftast om obalansen mellan den som ger och den som får; kvinnor i fattiga länder står till tjänst för att fullborda välbärgade västerlänningars dröm om kärnfamiljen.

– Vi lever i en konsumtionskultur där vi omformulerar våra önskningar till rättigheter. Och om vi inte själva kan fixa det, då måste någon annan ”ställa upp”.

Att indiska surrogatmödrar sedan kan försörja sin familj i flera år på ersättningen är ingen förmildrande omständighet.

– Det här görs inte för att fattiga kvinnor i Indien ska få det bättre. Vill man hjälpa dem finns det ju tusen sätt som inte innebär att man tar ifrån dem det finaste de har, säger Kajsa Ekis Ekman.

”Inte en HBT-fråga”

Många som använder sig av surrogatmödrar – i kombination med äggdonation – är manliga homosexuella par.

Men Kajsa Ekis Ekman tycker inte att det är en HBT-fråga.

– Om ett gaypar träffar en kvinna som vill ha barn med dem, så är väl det bra. Men varför skulle inte kvinnan som burit barnet få vara med och uppfostra barnet? säger hon och fortsätter:

– Jag kan inte svara på hur alla ska lösa sina liv. Jag försvarar bara kvinnans rätt till sin egen kropp.

”En komplicerad fråga”

Flera politiska partier vill utreda frågan om legalisering av surrogatmödraskap i Sverige.

Samma linje driver RFSL.

– Frågan berör många i HBT-samhället, säger Ulrika Westerlund, ordförande för RFSL, Riksförbundet för sexuellt likaberättigande.

Hon menar dock att det är inte är en renodlad HBT-fråga.

– Den berör transpersoner, samkönade manliga par – och egentligen alla par som inte har tillgång till en fungerande livmoder. Det behöver inte stå i motsats till att värna om kvinnans rättigheter, säger Ulrika Westerlund.

Detaljerna för hur surrogatmödraskap skulle fungera i Sverige vill hon att juridisk expertis ska svara på.

– Det här är en ganska komplicerad fråga. Det som är någorlunda jämförbart är ägg- och spermiedonation. Där är principen i Sverige att det offentliga har hand om det och att man inte får betalt. Och det är väl sannolikt att surrogatmödraskap skulle fungera på liknande sätt, säger Ulrika Westerlund.