”Ingen vill leva med ett svin”
Publicerad 2011-06-28
Men Åsa Erlandson tror inte på "känslan" eller att rota: ”Den som söker finner – även om partnern är trogen”
Min kille öppnade ytterdörren, såg ett brev och kastade sig ner på dörrmattan för att slita åt sig det innan jag hann se.
Då blev jag säker – han var otrogen.
Sedan var det igång, jag letade bevis för glatta livet och blev rikligt belönad: Ju mer jag letade, desto mer fann jag.
För det är så det funkar, när svartsjukan triggats igång börjar den leva sitt eget liv.
Plötsligt ser man allt genom ett otrohetsfilter och det som förr var bra – blombuketter eller när han äntligen köpte nya kläder – blir istället tegelstenar i misstänksamhetsmuren.
Till slut är man så upptagen av att leka åklagare att det inte går att tänka på annat.
Man vill hitta bevis, trots att det är den största skräcken.
Den som söker finner, även om partnern är trogen.
Därför tror jag inte på tankeläsning. Inte heller på att leta tecken i kroppsspråket och lita på känslan ”att det är något”.
För den som är svartsjuk blir sjuk i huvudet.
Hjärnan skruvas, blir besatt, tappar omdömet.
Otrohet slår ju ändå alltid ner som en bomb, även för den som gått omkring och anat länge. Ta Elin Nordegren till exempel.
Hon måste ha levt i ett bevishav, ändå blev hon så överraskad när det stod svart på vitt på ex–maken Tiger Woods mobildisplay vad han höll på med, att hon slet fram en järnsjua.
När jag kollar på den där listan över otrohetstecken slås jag dessutom av att varenda småbarnsförälder jag känner kvalar in: Vänder sig bort (tappat förmågan att hålla fokus efter år av pyttipannadiskussioner där man ständigt blir avbruten) Inte lika närvarande (split vision–skadad, ”glömde jag packa matsäckspåsen?”) Vill inte ha närhet (tro sjutton det, efter en lång dag med klängapor) Jobbar över (…efter tio vabdagar samma månad) Är i sin egen värld (ren överlevnadsstrategi).
Så hur ska man göra då? Ingen vill leva med ett svin, än mindre bli lurad.
Trots att jag inte tror på skygglappar tror jag på tillit, åtminstone tills det är uppen–jäkla–bart att förhållandet kukat ur. Och den snabbaste vägen till att krascha det som faktiskt är bra, är korsförhöra den som är trogen.
Det gjorde jag, och fick skämmas. För i det där brevet som mitt ex snabbt gömde undan fanns… en tid för uppkörning.