”Alla vuxna vinner. Alla barn förlorar.”
Publicerad 2011-08-05
Läs Åsa Erlandsons krönika
Det är mycket jag inte förstår om modebranschen. Sist jag bläddrade i ett magasin informerades jag om att en kjol kostade 2999 kronor, detta illustrerades med en närbild på ett halvt huvud prytt av en påfågel. Låt gå, jag får väl fortsätta brottas med begreppet ”inspiration”.
Men något jag aldrig kommer begripa är vad barn har i en av världens sjukaste industrier att göra. Så alla som genast drar fram moralpanikkortet: Vill ni vara så snälla och förklara varför det är VIKTIGT eller ROLIGT att tioåringar sminkas upp och fläks ut på en divan med lilla rumpan upp i vädret? Som trulsöta Thylane Blondeau. Eller varför det är en bra idé att sälja en parfym utformad som en jättedildo, nerkörd mellan benen på en tonårsflicka med skygg blick? Berätta! Jag är uppriktigt intresserad.
Själv kommer jag bara på mindre smickrande förklaringar: För att modemonster som Marc Jacobs och Jean-Paul Gauthier ska få agera ut sin gubbsjuka, fast på ett konstnärligt sätt. Och att tidningar som Vouge ska sälja ännu mer. De som betalar är barn – med sina kroppar. Det är inte edgy. Det är sick, sick, sick.
Men det skulle givetvis aldrig barn som Thylane själva erkänna, eller hennes hang arounds. Ingen vill vara ett offer, inte ens ett lyxigt sådant. Nej nej, det är ”kul” och ”fri vilja” för hela slanten. Så var
sätter vi gränsen? Måste man bara ha slutat med blöja för att bli sexig modell? Eller funkar det också, den dagen Marc Jacobs uppfinner (förlåt: skapar) en bajstät stringmodell?
Jag kan inte låta bli att undra vilka andra beslut dessa föräldrar, som applåderar sina minimodeller och deras halvnakna karriärer, överlåter åt sina uppenbarligen extremt klartänkta barn. Till exempel om de vill gå i skolan, äta riktig mat eller sköta familjens ekonomi.
Nej, sanningen är så klart att de vuxna vill sola sig glansen. Casha in cashen. Och få något spännande att prata med grannarna om. Samtidigt hyllas modevärlden för nytänkande och tidningscheferna täljer guld när läsarna blir lite skönt provokationskittlade. Kvar finns en ensam, tioårig flicka i alldeles för stora lösögonfransar på en tigerfäll. Och jämnåriga barn som tror att det är nyckeln till framgång.
Barn blir offer när vuxna flyttar fram positionerna i jakten på nya kickar.
Alla vuxna vinner. Alla barn förlorar.