Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Simon, Simone

– Jag hade inte längre lust att leta efter ’den rätte’

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-03-09

Allt fler svenskar vill bli singelmammor – Olga, 37, löste barnfrågan på egen hand

VÄSTERÅS. Förhållandena sprack och gravidtesten visade envist negativt.

Olga, 37, blev allt mer desperat av barnlängtan.

Till slut tog hon saken i egna händer – och blev gravid med tvillingar.

20-veckorsmagen växer stadigt. Katten Solis passar på att lägga sig och vila ovanpå den varma huden.

– Jag trodde inte att det var sant när jag gjorde graviditetstestet.

Olga fick veta att hon skulle ha svårt att bli med barn redan när hon var 17 år. En läkare i Ukraina, hennes dåvarande hemland, konstaterade att hormonnivåerna var på tok för låga. Hon skulle inte kunna få mens utan medicinering.

– Han sa att äggen aldrig kunnat produceras och bli mogna. Men jag trodde honom inte, säger hon.

Olga bytte läkare, men fick åter samma besked. Några år förflöt och när hon var 29 år träffade hon en svensk man. De blev båda förälskade, började tala om giftermål och barn. Olga emigrerade från Ukraina till Sverige för att börja ett nytt liv. Hennes dröm om en kärnfamilj skulle bli sann.

– Han hade en dotter, men ville ha fler barn. Vi sa att vi skulle försöka, säger Olga.

Eftersom oddsen för att få barn på naturlig väg var små, började de undersöka möjligheten med äggdonation. Olgas storasyster anmälde sig som frivillig donator.

– Tyvärr gick både äggdonationen och äktenskapet i stöpet. Det tärde på oss båda att det inte fungerade, säger hon.

Ex-mannen ångrade sig

Olga vägrade ge upp drömmarna om en bebis. Efter en tid träffade hon en annan man. Han hade redan en son, men lovade att försöka för hennes skull.

– Efter långtidsstimulering fick vi beskedet att bara provrörsbefruktning skulle hjälpa. Vi fick en kallelse till ett försök, berättar hon.

Men hennes man hade ångrat sig. Han ansåg sig vara färdig med papparollen.

– Jag sa att han inte ens behövde erkänna faderskapet, bara att jag fick prova. Men han sa nej och vi separerade, berättar hon.

Hoppet tändes igen

Olga åkte på semester till Ukraina för att ladda om batterierna. Men tankarna om att starta en familj på egen hand levde vidare.

– Jag insåg att jag faktiskt inte hade lust att fortsätta leta ”den rätte” och skaffa barn i ett vanligt förhållande. Och väntetiden på adoption var för lång, säger hon.

Under semestern besökte hon några fertilitetskliniker – och hoppet om en ny möjlighet tändes. Att gå igenom en ivf-behandling som ensamstående.

Men beslutet var inte enkelt. Hon beskriver det som ett val mellan liv och död.

– Det var en överlevnadsfråga. En instinkt. En enormt stark, drivande kraft. Att för evigt leva i depression eller få känna lycka, säger hon.

Men besvikelsen över att ha ”misslyckats” att hitta en pappa svider.

– Och det var det sista som jag ville. Det känns som om jag har bestulit mina barn rätten till en pappa.

Mer än ett embryo

Behandlingen kostade 60 000–65 000 kronor. Hela processen gjordes på plats i Ukraina, med sperma från en anonym donator. Olga och hennes barn kommer aldrig att få veta vem han är.

– Sådan är lagen där. Att jag valde att gå till en klinik i Ukraina berodde mycket på att jag kunde språket.

Två befruktade ägg fördes tillbaka till livmodern. Efter en dryg vecka började Olga må illa och känna sig svullen. Ytterligare några dagar senare gjorde hon testet – positivt.

Men det mest omtumlande beskedet kom vid ultraljudet, tolv veckor senare. Ett av embryona hade delat sig, och det stod klart att Olga väntade mer än ett barn.

– Det var helt galet!

Ensamstående men inte ensam

Även om Olga är ensamstående, så är hon knappast ensam. Grannar, vänner och kollegor har engagerat sig i graviditeten och lovat att hjälpa till med barnpassning.

– Det är flera som har velat vara med på förlossningen, säger Olga och skrattar.

– Jag har bara fått positiva reaktioner från alla jag känner.

Nu hoppas hon på en lagändring så att fler kvinnor kan få chansen att bli gravida, trots att de inte hittat den rätte.

– Ja, varför inte? Nästan 40 procent av alla svenskar lever ensamma. Jag tycker att det måste ändras.