Birgitta Ohlsson: "Jag avskyr att stryka och dammsuga"
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2010-02-27
Feminist, EU-minister och blivande småbarnsmamma. Den ekvationen kan få vem som helst att känna plötslig matthet. Men Birgitta Ohlsson och hennes man har sällan städgräl hemma, och tycker inte att hushållsarbetet är särskilt tidskrävande.
Hur bär ni er åt? Har ni något system som får det att funka?
– Vi försöker dela på det och man får hugga tag där och när det behövs. Vi har inget schema men påminner varandra om att boka tvätttid, ta ut soporna och sköta hushållsinköp.
Det hela underlättas av att de bor strategiskt, menar hon.
– Vi har ingen bil, ingen trädgård och bor i lättstädad lägenhet. Detta tillsammans med diskmaskin, återvinningsstation nära och mataffär tvärs över gatan minskar mycket tidskrävande hushållsarbete. Vi försöker dela på småplock och vardagsstädning. Jag avskyr att stryka kläder och dammsuga, men gillar att handla mat och tvätta.
Hur ska ni dela upp ansvaret när du blir småbarnsmamma i sommar?
– Det blir tufft att få tillvaron att gå ihop och jag är oerhört ödmjuk inför att få bli mamma. Samtidigt ska man inte måla fan på väggen och göra föräldraskap och karriär till en omöjlighet. Jag är gift med en modern man och vi har föräldrar och vänner som kommer att backa upp oss. Ingen politiskt aktiv kvinna ska år 2010 behöva välja mellan att vara mamma eller minister. Min generation av kvinnor vill ha allt, säger hon och tillägger:
– Rent konkret är hushållsnära tjänster är en fantastisk reform som underlättar livet. Varannan vecka kommer Hemfrid och grovstädar lägenheten. Mopsen går på hunddagis och vi har bägge engagerade föräldrar som lovat att ställa upp när barnet kommer.
De flesta studier visar på att kvinnor fortfarande drar det tyngsta lasset hemma, trots jämställdhetsdebatten. Hur ska man lösa det?
– Kampen för jämställdhet är som ett maratonlopp. Feminister måste vara uthålliga och envisa. Män måste ta mer ansvar i familjen och kvinnor måste bli tuffare med att ställa krav på sin partner. Vi får inte heller glömma alla feministiska framgångar som skett i Sverige på mindre än 100 år. Då fick inte kvinnor rösta, preventivmedel var förbjudna och valmöjligheterna lika med noll. I dag har min generation helt andra chanser. Jag är feministoptimist!