”Jag trodde aldrig jag skulle träffa någon”

Livet har inte alltid varit en räkmacka för Martina Haag

Definitionen av räkmacka: ”Jag började bara skriva krönikor på skoj och så gillade folk dom, så jag skrev en bok som blev en film som jag fick spela huvudrollen i”.

Naturligtvis är Martina Haag också lyckligt gift och gravid med sitt fjärde barn.

– Men jag kämpade och slet och grinade i 20 år. Min karriär bygger på mina motgångar, säger hon.

Martina Haags liv är som en chicklit – ni vet sådana där sköna tjejböcker om komiska, halvt misslyckade tjejer i 30-årsåldern som i slutet alltid träffar den rätte. Författarna Marian Keyes och Helen Fielding kunde lätt ha skrivit ner Martinas liv rakt av och fått ännu en storsäljare.

Här i Aftonbladet har vi bara plats för en snabbspolning:

Martina Haag, 43, växte upp i snobbiga villaförorten Lidingö utanför Stockholm. Alla i skolan hade märkeskläder och pappor som var vd:ar, utom Martina som bodde i en lägenhet, hade panka föräldrar och var klassens stökiga unge.

– Fatta att jag gick ut nian med 0,7 i snitt. Det är en bedrift bara det, säger hon och skrattar.

Ville bli skådis

Redan som liten drömde Martina om att bli skådis eller filmstjärna. I sena tonåren jobbade hon i Dramatens garderob och kämpade samtidigt febrilt för att bli en av de stora stjärnorna som hon mötte i hissen. Förgäves. År fyllda av biroller och servettreklamfilmer passerade.

– Det var så himla jobbigt att ringa de där förnedringssamtalen. Typ:

”Hejsan Lasse Hallström, jag hörde att du ska göra en ny film” ...och han hade ingen aning om vem fan jag var.

– Och så var jag singel mellan 23 och 30, helt ofrivilligt. Jag trodde att jag var en sån som aaaldrig skulle träffa någon.

Totalt mörker alltså. Men som i alla tjejböcker vänder så klart allt.

Plötsligt hamnar Martina av en slump på en charterresa med en kille hon inte känner – programledaren Erik Haag. Hon blir kär, gifter sig och får tre gulliga ungar med balla namn plus ett hus med trädgård.

Duktig krönikör

Karriären då? Jo, Martina får chansen att skriva krönikor i Mama och upptäcker att hon är grym på att skriva kul och igenkännande. Uppdragen som krönikör blir fler och till slut ges krönikorna ut i bokform. Martina blir känd och skriver en alldeles egen chicklit-bok – om singeln Bella som vill bli känd skådis. Boken säljer jättebra och blir film. Vem tror ni gör huvudrollen? Martina själv så klart.

– Det här är det roligaste jag gjort i hela mitt liv. Det är som en saga. Men hade jag inte haft den där motiga perioden hade jag aldrig kunnat skriva om Bella. Mitt tidigare liv är en förutsättning för allt som händer nu.

För även om boken ”Underbar och älskad av alla” inte är en självbiografi tar den avstamp i Martinas egna erfarenheter.

– Jag kan ingenting om Arn-tiden eller Mingdynastin. Men singellivet och skådisvärlden – det kan jag!

– Och det är ju losermänniskorna man vill höra om. De som varit lyckade hela tiden har aldrig behövt vässa sin personlighet.

”Jag har mindervärdeskomplex”

Vi sitter i köket i familjen Haags hus i Bromma. Ett vanligt hus med espressomaskin i en välmående förort. Martina själv brukar alltid kalla det ett ”litet hus”. Hon är bra på att framställa sig själv från en lite sämre sida faktiskt.

– När man får ljus på sig, typ får vara med i tidningen och sådär så vill man gärna verka lyckad och frän. Men jag tycker det är ens förbannade plikt att inte ljuga för mycket och inte säga att ”vi bråkar aldrig hemma, mitt liv är underbart, tänk att jag föddes så här vacker och haha, jag kom nästan med i Mensa”.

Just det där med Mensa är en öm tå. Martina har aldrig känt sig allmänbildad.

– Jag har sådana mindervärdeskomplex mot alla smarta. Erik är ju till exempel både snygg och smart. Men jag? Det finns inget charmigt med en blåst 40-åring.

Lösningen blev ett Komvux-knarkande. Martina hann läsa italienska, historia, samhällskunskap, matlagning och blomsterpoesi innan hon insåg att hon aldrig skulle hinna ikapp.

– Jag har insett att jag kanske kan sånt som andra inte kan.

Självförtroendeboost

Skriva till exempel! Till skillnad från skådespelandet har det aldrig varit ångestladdat, utan enbart lustfyllt – just eftersom hon aldrig drömt om att bli skribent.

– Men jag skulle bli jävligt irriterad på mig själv om jag var någon annan. ”Jag bara började skriva och sen hoppsan, så gav jag ut en bok”, liksom.

– Då måste man förklara att jag har ju haft min ”gå omkring och vänta på att ge ut en bok-period” fast i en annan bransch. Jag har lidit samma kval.

Dottern Lussi, 8, kommer in i köket och kryper upp i mammas knä. Hon, liksom resten av familjen, har varit med i många av Martinas krönikor. Läs krönikesamlingen ”Martina-koden” och du vet allt om hennes bikiniproblem på H&M, övertrasserade Visa-kort och effektiva lögner för att få barnen att lyda.

Kan du ångra att du bjudit så mycket på dig själv?

– Nej, även om man kan tro det så har jag inte varit speciellt privat. Jag har 100 procent koll på vad jag lämnar ut. Men nu känns det som jag gjort min beskärda del av det där och barnen börjar bli så pass stora att det inte är schysst eller kul att skriva om dem längre.

Kanske får vi i stället ta del av en ny krabats bravader. Martina väntar sitt fjärde barn runt nyår.

– Det känns jättekul! Jag brukar alltid gå typ en månad över tiden och lär väga typ 500 kilo då. Men jag vill inte prata så mycket om det ännu, eftersom jag är rätt gammal kan ju så mycket gå fel.

Apropå barn är det så Martina ser på sin egen film. Hon gör inte bara huvudrollen i ”Underbar och älskad av alla”, utan har också skrivit manuset tillsammans med Måns Herngren.

– Det har gjort mig till en skådis med makt! I vanliga fall har man inte så mycket att säga till om, men nu rättar sig folk i stället efter mina åsikter.

– Men jag har ingen distans till filmen. Om allt går åt skogen är det ju mitt fel!

Oavsett hur det går har hon i alla fall uppnått tonårsdrömmen: att agera på Kungliga Dramatiska Teatern – om än på ett högst annorlunda sätt. Filmen är nämligen till stor del inspelad där. Så vi åker dit för att fota Martina.

– För mig har Dramaten alltid varit en symbol för en lyckad skådis. Bara man kom hit skulle allt lösa sig, säger hon när vi står i marmorfoajén.

Känner du dig lyckad nu?

– Nja, jag ser mig mer som en glad människa med ett mycket roligt jobb. Men verkligheten överträffade faktiskt drömmen!