"Själv kör jag bakåtvänt, tids nog kommer barnet upptäcka världen ändå."

Åsa Erlandson

Åsa Erlandson: "Min femmånaders vrider sig som en orm när hon sitter bakvänd."

helskärm

Min femmånaders vrider sig som en orm när hon sitter bakvänd i bärselen. Är jag verkligen så ful? Jag tröstar mig med att hon älskar att spana på hundar och människor som flörtar med henne. Risken är större att hon får nackspärr, än att hon blir överstimulerad.
Storebror däremot låg gärna platt som en pannkaka i den bakåtvända vagnen och tittade på himlen.
Vilket håll man ska vända vagnen handlar mer om hur nyfiket barn man har, än hårda fakta. Forskningen ger inga klara svar och svenska experter är lika splittrade som föräldrarna: Medan professor Hugo Lagercrantz inte gillar framåtvänt anser barnpsykologen Malin Bergström att risken för överstimulering är överdriven.

En sak är i alla fall klar, framåtvänt beror inte på att föräldrarna är ”grymma och själviska”, som den australiska professorn Catherine Fowler fått för sig. Mig veterligen är det lika tungt att släpa vagnen upp för backen, oavsett vilket håll barnet sitter åt.
Själv kör jag bakåtvänt så länge det går, tids nog kommer barnet upptäcka världen. Och det är mycket roligare att gå och göra löjliga ljud med någon som skrattar, än att prata med en rygg. Men det krävdes några vändor på Blocket för att hitta vår gamla lastbil till vagn för tillverkarna struntar i hur barnen mår. De tycker det är viktigare att ”möta trender och kundernas behov”. Framåtvänt är dyrare = mer klirr i kassan.
Trots att det inte finns några sanningar, i alla fall hittills, kan
den som kör ”fel” vagn få en sträng reprimand på gatorna. För det finns inte bara Political Correctness utan även Parental Correctness. Då kan det vara kul att titta i den historiska backspegeln. På 30–talet ondgjorde man sig över att barnen åkte baklänges ”ty det skola skada barnets syn att se föremålen avlägsna sig.”