Regeringens klimatpolitik sågas – här är lösningen som halverar utsläppen
Publicerad 2020-01-28
Regeringens klimatpolitik sågas i en ny stor forskningsrapport.
En betydligt mer effektiv strategi är att suga upp koldioxid på 27 anläggningar – något som skulle halvera Sveriges totala utsläpp.
– Det är ingen utopi. Det är ganska enkelt, säger John Hassler, professor i nationalekonomi.
Halva Sveriges koldioxidutsläpp kommer från 27 industrianläggningar. Om anläggningarna utrustas med en teknik som heter CCS skulle utsläppen kunna fångas in och lagras.
Enligt en ny forskningsrapport skulle strategin vara ett mycket effektivt sätt att nå regeringens klimatmål.
– Tekniken finns, det är en fråga om att ge ekonomiska förutsättningar, säger John Hassler, professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet och ordförande för Konjunkturrådets rapport.
Kostnaden beräknas till ungefär 23 miljarder kronor årligen. Det kanske låter mycket, men det är ungefär samma summa som staten får in på koldioxidskatten varje år.
Mycket av regeringens klimatpolitik kan skrotas
Enligt Hassler skulle flera av regeringens andra klimatåtgärder kunna skrotas om det skjuts till pengar till CCS-tekniken istället.
– Det finns många småsaker som får mycket uppmärksamhet. Bonus Malus, klimatklivet, industriklivet och projekt som laddstolpar. Allt det där skulle man mer eller mindre bara kunna stryka, säger han.
CCS-tekniken kan liknas vid en stor dammsugare som sätts på en skorsten. Den avskiljer och komprimerar koldioxiden som sedan transporteras till en lagringsplats. I Norge pågår storskaliga planer på att lagra koldioxid under Nordsjöns botten. Enligt egen utsago har norrmännen kapacitet att ta hand om hela Europas koldioxidutsläpp för flera år framöver.
Krävs politik för att hantera
Flera tidigare projekt att fånga in koldioxid har lagts ner på grund av ekonomiska skäl. ”Tekniken kommer alltid vara helt beroende av politiskt skapade system för sin finansiering, inte bara för investeringar utan också för löpande drift”, slår forskarna därför fast i rapporten.
– Grundproblemet till klimatförändringarna är att det har varit fritt för vem som helst att släppa ut koldioxid. Det krävs politik med ett pris för utsläpp för att hantera det, säger Hassler.
Varför tror du inte att politikerna satsar på detta?
– Jag tror att politiska partier uppfattar det som att det är bra att ha långa listor med åtgärder. Det ska gärna kosta rätt mycket, de som satsar mest pengar i klimatbudgeten upplevs som mest miljövänliga.
Få risker med förvaringen
Filip Johnsson är professor i uthålliga energisystem vid Chalmers tekniska högskola och medförfattare till rapporten. Han säger att det finns väldigt få risker med förvaring av koldioxid. Däremot finns det ett annat argument som ibland har framförts mot storskaligt användande av CCS. Att vi fastnar i ett fossilberoende och slutar med andra ansträngningar för att minska utsläppen.
Rapportförfattarna är dock tydliga med att vi också måste fortsätta minska utsläppen för att nå klimatmålen. CCS behövs när det är svårt att hitta andra metoder för att minska utsläppen, vilket är fallet från en del industrigrenar.
– Det känns väldigt osannolikt att länder som har stora reserver av fossila bränslen skulle låta reserverna vara kvar i backen. Med den här tekniken kan de över en övergångsperiod fortsätta använda dem och samtidigt göra stora klimatåtgärder. Det är huvudargumentet för den här tekniken, säger Filip Johnsson.
Ministern: Väldigt dyrt
Klimatminister Isabella Lövin (MP) ser fördelar med CCS-tekniken, men anser att det ska ses som ett komplement. Det viktiga är att industrin ställer om och minskar sina utsläpp. Hon nämner som exempel Hybrit-projektet, att framställa stål utan kol.
– 23 miljarder kronor årligen är mer än dubbelt så mycket som den totala miljö- och klimatbudgeten är i dag, säger hon.
– Att släppa ut koldioxid till en hög kostnad, och sedan stoppa tillbaka den till en hög kostnad, det är inte lösningen.