Reportern förpassades till helvetet med dokus slippriga beskyllning
Den med Säpo kollaborerande hatsajten doku.nu ger sig inte. De ska till varje pris få oss att tro att den 32-åriga kvinnliga reportern på Dagens eko haft sex med en muslim. Och inte vilken muslim som helst, utan den terroristmisstänkte Raad al-Duhan, son till en ökänd imam i Uppsala.
Det är illa nog att radioreportern blev privat god vän med ett av sina intervjuobjekt, vilket hon själv bekräftar. Sådant är alltid olämpligt. Men det kan hända oss alla. Som när programledaren och den politiske reportern på SVT Lennart Persson inledde ett förhållande med politikern Nyamko Sabuni.
Det är väl en väldig skillnad mellan en liberal partiledare och en terroristmisstänkt muslim! Dånar nu indignerade invändningar redan ute på nätet.
Det kan onekligen tyckas. Men kärleksförhållandet mellan SVT-reportern och politikern var ur yrkesetisk aspekt lika knepigt som vänskapsförhållandet mellan Eko-reportern och den misstänkte araben. Det åsamkade Lennart Persson en hel del, delvis löjeväckande, delvis mycket allvarliga, besvär på jobbet. Fast ingen vare sig hatsajt eller journalist kom på tanken att avslöja förekomsten av sex mellan Sabuni och Persson. Eftersom det var irrelevant. När man på SVT:s ”Agenda” sparkade en av programledarna därför att hennes syster tagit plats i regeringen handlade det lika lite om sex.
Det är därför en till synes förbryllande men definitivt intressant fråga varför aktivisterna på doku fäster sån vikt vid sin sexanklagelse.
Jag tror jag förstår varför. Men först något om bakgrunden till terroriststämplingen av Raad al-Duhan.
För ett tiotal år sen drev Säpo en intensiv terroristjakt med de nya hjälpmedel man fått av staten, utökad rätt till telefonavlyssning och så kallad rumsavlyssning, det vill säga dolda mikrofoner i de misstänkta muslimernas hem. Efter en åtminstone årslång satsning på avlyssnade samtal redigerade Säpo ett collage av misstänkt extremistiska repliker som skulle bevisa ”stämpling” till terrorism. Man misslyckades med denna egenartade bevisföring i ett antal mål som slutade med frikännande. Säpo har därefter övergått till ett annat rättsligt förfarande där man slipper bevisa skuld, som när vita svenskar skall dömas. Man kan få de misstänkta muslimerna terroriststämplade och dömda till utvisning utan skymten av bevis. Onekligen en enklare metod.
Raad al-Duhan tillhör den senaste gruppen som på detta sätt blivit fördömd snarare än dömd. Det var denna tvivelaktiga rättsordning som den 32-åriga Eko-reportern förtjänstfullt granskade. Bland annat visade hon att inte ens de administrativa domstolar som skall fastställa Säpos terroriststämpling och döma till utvisning fick se något enda bevis. Att Säpos ”hemliga bevis” kunde hållas hemliga till och med för domstolarna – och att de ändå dömde i blindo som Säpo krävde – är ett viktigt avslöjande av ett så groteskt förhållande att inte ens jag trodde att det kunde vara möjligt.
Hämnden slog hårt mot den unga reportern när den med Säpo kollaborerande hatsajten kunde avslöja att hon och den färskt terroriststämplade Raad al-Duhan blivit personliga vänner.
Och då är vi tillbaks till sexfrågan. För doku skrev inte ”vänner”, för vilket man hade haft täckning. Man skrev ”relation” för att få oss att tro något annat. Och när jag och andra ifrågasatte det insinuanta ordvalet trappade en talesperson för doku upp ordvalet till att man hade ”stöd för uppgiften att Raad al-Duhan levt tillsammans med Eko-reportern” (Expressen 1 juni).
Där sa man det rent ut. Och effekten av att envist hamra fast anklagelsen för sex över någon sorts den nya tidens rasgräns blev vad man måste ha förutsett på doku, som nämligen alla kan föreställa sig. Följden blev en omedelbar elektronisk störtflod av hat och äckel mot den unga rasförrädaren, med mängder av illustra beskrivningar av hur dessa skamliga gärningar utförts. Ordvalet kan vi alla föreställa oss. Doku förpassade med sin slippriga beskyllning den unga reportern till ett helvete.
Hämndaktioner från Säpo, via doku eller andra samarbetsvilliga, hör inte till ovanligheterna. Det drabbar oss alla inom det fåtal i journalistkåren som tar risken att kritisera terrorlagar eller Säpos tvivelaktiga metoder. Kanske är vi just därför bara ett fåtal.
Men vi som är män, särskilt äldre män, råkar inte lika förkrossande illa ut som vår unga kvinnliga kollega på Ekot. Med sitt sladder var doku ute för att yrkesmässigt döda en ung kvinnlig reporter. Både som straff för olämplig journalistik och androm till varnagel, som det hette på den tiden vi hängde tjuvar offentligt för att sätta skräck i andra tjuvar.
För övrigt anser jag att..
…om Anna Kinberg Batra hade uppträtt med samma gladlynta charm, vitsiga snabbtänkthet och kvinnliga elegans som partiledare som i SVT:s frågesport ”Muren” hade hon varit statsminister i dag. Vilka spinndoktorer rådde henne att uppträda tvärtom?
…kvällstidningarnas morgonutgivning har dödat deras sportjournalistik. Det känns mycket underligt att inte längre kunna läsa om gårdagens matcher. Om en vecka börjar EM i fotboll…