Ynkligt skådespel av S som förvandlats till ett politiskt hönshus
Det socialdemokratiska partiet har än en gång blottat en överraskande stor svaghet i sin oförmåga att värja sig mot anklagelser för antisemitism. Hur befängda sådana attacker än kan te sig så tycks den socialdemokratiska partiledningen drabbas av panik och omedelbart förvandla sig till politiskt hönshus.
Ännu en sådan kampanj har nu drivits till framgång. Det började som vanligt med att antisemitletarna i Svenska kommittén mot antisemitism gick ut och anklagade den socialdemokratiska partiledningen för antisemitism, homofobi och kvinnoförtryck. Och som vanligt fick man genast Expressen med sig.
Bevisföringen var enkel. Sossarna har valt en Omar Mustafa som suppleant i partistyrelsen. Omar Mustafa är ordförande i Islamiska förbundet. Där har vid flera tillfällen förekommit föreläsare som är antisemiter, homofober eller kvinnohatare. Alltså är Omar Mustafa allt detta. Och därmed har den socialdemokratiska partistyrelsen smittats.
Den typen av ytterst billig demagogi borde inte vara så svår att bemöta. De uppräknade olämpliga föreläsarna tycks ha uppträtt lite varstans, på UD, i riksdagen, hos Miljöpartiet eller i Palmecentret. Och även om de i annat sammanhang framfört olämpliga uppfattningar så är det i så fall samma frågeställning som om man skall eller inte skall diskutera med sverigedemokrater, eller om dylika skall få komma till Publicistklubben.
Men det hör till saken att anklagelsen för framför allt antisemitism är så oerhört allvarlig att den som pekas ut lätt drabbas av panik. Stefan Löfven kastade sig ned i skydd. Partisekreterare Carin Jämtin tog skydd bakom honom, ordföranden i Stockholms arbetarekommun Veronica Palm gömde sig också. Då blev det öppen gata för Expressen att ösa vidare i kampanjen.
En liten svårighet för Expressen kan synas vara att Omar Mustafa aldrig yttrat sig antisemitiskt, det hade ju varit perfekt att belägga med feta citat. Han har heller aldrig uttalat sig kvinnofientligt, är just nu pappaledig och delar föräldraledigheten rakt av med sin fru. Han har alltid tagit avstånd från islamistisk terrorism, öppet och intensivt bekämpat såväl homofobi som antisemitism, inte minst i Malmö och han är kort sagt sosse. Men religiöst troende, ungefär som kristna sossar.
Inget av detta avskräckte kampanjmakarna på Expressen. De kunde visa att han fanns på bild tillsammans med en påstådd antisemit under ett möte på Islamiska förbundet.
Och den påstådde antisemiten skulle vid tillfälle ha yttrat sig antisemitiskt på The Deen Show på Youtube, liksom en annan inbjuden talare skulle ha sagt något olämpligt, oklart vad, på tv-kanalen Al Jazeera. Därtill kunde Expressen avslöja att Omar Mustafa hade mystiska miljoninkomster med oklart ursprung: ”Expressen kan också visa att Omar Mustafa tjänar mer än sin egen partiledare Stefan Löfven (...) men hur han tjänat pengar vill Omar Mustafa inte svara på.”
Vilket kan bero på att de där miljoninkomsterna var ett rent påhitt från Expressens sida. Liksom påhittet att det Islamiska förbundet hade en ”familjestadga” som förordade ojämställdhet mellan man och kvinna.
Och så där rullade kampanjen på. Paniken bland sossarna stegrades. Mona Sahlin ställde till och med upp på kampanjen genom att intyga att ”det har blivit debatt om hans antisemitiska uttalanden”.
Det hade det inte alls, eftersom det inte fanns några sådana uttalanden. Inte förrän Mona Sahlin uppfann dem.
Självklart blev nu nästa steg i kampanjen att sossarna måste sparka den kände antisemiten ur sin partistyrelse. Så skedde till slut. Man vek ner sig.
Veronica Palm, som förordat Omar Mustafa till partistyrelsen, förklarade att ”situationen blivit ohållbar”, det vill säga att kampanjen inte gick att stå emot, Stefan Löfven förklarade att socialdemokratin absolut inte fick misstänkas för antisemitism. Saken var klar. Veronica Palm fick hitta på en sorts förklaring till sparkandet som gick ut på att allt var Omar Mustafas fel, fast det var hennes. Det var hon som föreslagit honom till partistyrelsen, det var hon som inte kunde stå upp för vare sig Omar Mustafa eller sig själv, det var hon som höll i yxan. Det var verkligen ett ynkligt skådespel.
Det mest uppseendeväckande är inte att vi fått se ännu en framgångsrik propagandakampanj om antisemitism. Sådana är ett stående inslag i Mellanösterndebatten.
Och just där klämmer skon. Sveriges största politiska parti har just nu en ledning som inte kan hantera en av världspolitikens mest dominerande frågor, Mellanöstern, Palestinafrågan, islamofobin och antisemitismen. I stället drabbas de av panik och gör sig till hönshus. Partiledningen bör gå på kurs.
För övrigt anser jag att ...
... hjärnsläpp förhoppningsvis är enda förklaringen till att en kolumnist i Aftonbladet hängde på Expressens kampanj genom att anklaga Omar Mustafa för hedersmord och kvinnotortyr.
... den förra kampanjen mot Ilmar Reepalu, som inte heller är antisemit, gått väl långt när Expressens, i hård konkurrens, stolligaste kolumnist kan anklaga sossarna för att ha blivit nazister (10 april).