Andersson borde få två och ett halvt plus för premiären
Ulf Kristersson (M): ”Sverige är mitt i en elkris – Socialdemokraterna har stängt dörren för all ny kärnkraft”Det är debuternas vecka för Magdalena Andersson.
Just hemkommen från första utlandsbesöket som regeringschef, vilket i enlighet med traditionen gick till Finland, var det i dag dags för premiär för "Statsministerns frågestund".
– Elpriserna, dundrade Ulf Kristersson, som var först ut i plenisalen.
– Om nu kärnkraften är lösningen, varför har då inte moderaterna reserverat pengar till den i budgeten, svarade Andersson.
Klockan var två på eftermiddagen och en kvart tidigare hade den ena partiledaren efter den andra kommit upp för rulltrappan till foajén utanför kammaren.
Ebba Busch var på ett strålande humör, och undra på det, inte en rubrik om hustvisten på flera veckor, och Annie Lööf stannade upp och pratade konstgödsel.
Tydligen står den arma monarkin inför en livsmedelskris till våren. Som om tillvaron inte redan bjuder på tillräckligt med elände.
Vi fick snart den hårda vägen lära oss att strängt taget varenda politiker från vänster till höger var sugen på att vädra åsikter om elen och utkräva ansvar.
Och visst, vems fel det nu än är att priserna skenar är det ju onekligen ett faktum att man för närvarande måste vara Joakim von Anka för att över huvud taget ha råd att tända en lampa hemma.
Annie Lööf bröt eltjatet med sin konstgödsel.
Statsministern lade ut den ena ordridån efter den andra om vilken fantastisk sektor jordbruket är utan att få någonting vettigt sagt och centerledaren jabbade vidare med ”kostnadsok” och ”rekordhöga priser”.
Frågeinstituten, de olika möjligheter som riksdagsledamöter har att ställa frågor till ministrar, är en kontrollfunktion av regeringens arbete som har fina anor.
Fenomenet gjorde debut i tvåkammarsriksdagen 1867 och är sedan 1949 för säkerhets skull reglerat i grundlagen.
Buschs goda humör var som bortblåst när hon skarpsinnigt ville veta varför sosseledaren har klagat på den fantastiska högerbudget hon tvingas regera med.
Den angripna klarade frågan mycket bättre än konstgödseln, detta är Anderssons hemmaplan, retoriskt skickligt smattrade hon i väg en replik som lät som de kulsprutesalvor som mindre omdömesgilla brottmålsadvokater numera marknadsför sina tjänster med.
Politikens frågestunder må vara närmast uråldriga, men den månatliga grillningen av statsministern är ett modernt påfund, inspirerat av britterna.
Först ut var Göran Persson i januari 2003.
- I juli, svarade dåvarande statsministern på KD-ledaren Alf Svenssons fråga om när arvsskatten mellan makar skulle avskaffas.
– Vad har du att säga till de personer som känner ruelse över att dö innan dess, undrade oppositionspolitikern.
– En sak har jag lärt mig som politiker och det är att man ska vara försiktig med att överdriva, muttrade Persson.
Dagens Industris ledarsida var rasande på statsministern dagen efter. Men det var på den tiden Sverige ännu höll sig med kapitalskatter. Numera är vi exotiskt nog närmast generösast i världen på den punkten.
Partiledarna och andra ledande politiker var klara efter en timme. Sedan fick riksdagsledamöter som ingen har hört talas om chansen.
VM i fotboll i Qatar, minimilöner i Europa, samer och renskötsel. Det är inte få bollar en statsminister ska jonglera i en debatt som denna.
Det hade börjat skymma, Andersson höll en kort briefing i riksdagens presscenter om den nya regeringens första nio dagar, hon påminde om att folk ska vaccinera sig och skröt om att justitieministern sin vana trogen lagt ännu ett förslag om att ännu en gång urholka rättssäkerheten ännu lite mer.
– Och så har jag för första gången svarat på frågor till statsministern. Det var roligt.
Journalisterna pratade kärnkraft. Någon försökte sig på en fråga om civilminister Ida Karkiainen och vit makt-musik.
Klockan var 15.30 då allt var över och Andersson pep iväg. Några livvakter som suttit försjunkna i fåtöljer med snäckor i öronen och halvsovande ögon for upp och följde sitt skyddsobjekt.
Hur skötte sig då statsministern i ännu en av alla dessa premiärer?
I Aftonbladets betygsskala är två plus godkänt och tre bra.
Det är synd att det inte går att dela ut två och ett halvt plustecken.