När bara gammelmoderaterna bryr sig vet man att vår tid är knasig
Är rättssäkerheten på väg att bli en angelägenhet endast för vänstern och gammelmoderater?
Om så är fallet går vi en obehaglig utveckling till mötes.
Vi lever i en tid där de som värnar grundläggande mänskliga rättigheter och hävdar någonting så självklart som att ingångna internationella resolutioner ska följas betraktas som suspekta vänsterfigurer på vissa ledarsidor och i sociala medier.
Personer som ärkebiskop Antje Jackélen, Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg, rikspolischef Dan Eliasson och Migrationsverkets nyligen avgångne generaldirektör Anders Danielsson har två saker gemensamt: de befinner sig i konstant blåsväder och de har tagit tydlig humanistisk ställning.
Jag har svårt att tro att det är en slump att dreven för närvarande så ofta drabbar dem som tydligt står upp för alla människors lika värde.
Det har gått så långt att en och annan ledarsida undrar om det inte är dags att skrota FN:s flyktingkonvention, tillkommen efter att världens länder enats om att humaniteten skulle vara grundvalen i framtiden efter två fruktansvärda världskrig.
Och som om det inte vore nog med elände så har vi en regering som med benäget bistånd av stora delar av oppositionen har stiftat lagar som utmanar viktiga bestämmelser i EU-rätten.
Det tokiga förslaget att i praktiken införa undantagstillstånd i Sverige genom att stänga Öresundsbron drogs dessbättre tillbaka, men kunniga jurister har ifrågasatt om de införda svenska kontrollerna på dansk sida som leder till att flyktingar som saknar giltiga id-handlingar inte längre kan söka asyl i Sverige ens är lagliga.
Mitt empiriska underlag är förvisso bräckligt, men jag har en allt starkare känsla av att rättssäkerheten mer och mer börjar bli en angelägenhet primärt för folk som befinner sig till klart till vänster och klart till höger om sossarna.
Om detta stämmer så är det mycket allvarligt: en rättsstat som värnar rättvisan är själva grunden för civilisation och anständighet och ska inte vara föremål för politiska tvister.
Om åsikten att rättssäkerheten bara är ytterligare ett särintresse vinner terräng är det bara en tidsfråga innan ännu mer hårresande lagändringar än dem vi redan har sett baxas genom riksdagen.
Ett exempel på denna utveckling är möjligen de ”kraftiga besparingar på migration” som moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra och ekonomisk-politiske talespersonen Ulf Kristersson presenterade i går.
Tankegångarna var delvis vettiga. Sverige tog i fjol emot fler flyktingar än någonsin tidigare och till och med en ekonomisk idiot som jag begriper att det kan vara nödvändigt att få ner kostnaderna.
Men moderaterna vill också begränsa rätten till offentligt biträde för asylsökande hos Migrationsverket till maximalt åtta timmar.
Detta är å ena sidan ett populistiskt förslag som inte leder till en besparing på mer än 100 miljoner. Å andra sidan är det en idé som öppnar för en förskräcklig utveckling.
Den som har råd att betala för kvalificerad juridisk hjälp får en större möjlighet till uppehållstillstånd än den som inga pengar har. Så blir rättvisan en klassfråga.
Dessbättre fanns det moderater som invände. Till exempel juristen Krister Thelin, som var statssekretare på justitiedepartementet under regeringen Carl Bildt i början på 1990-talet, frågade sig på Twitter om det även fanns andra områden där offentliga biträden ska förses med tak.
Det är ingen slump att Thelin reagerade. Traditionellt är rättssäkerheten en viktig moderat fråga, även om den stundom har tagit sig andra uttryck än inom vänstern (”Ingen ska få expropriera min egendom utan vidare”).
Ett annat exempel på äldre moderaters syn på vår tid var då Europaparlamentarikern Gunnar Hökmark på sin blogg i somras röt till om den bisarra debatten om svenska värderingar: I Sverige följer vi svensk lag och vilka värderingar människor har i övrigt är i princip deras ensak.
Han varnade för en utveckling där tolkningar av vilka värderingar som gäller ersätter rättsliga åtgärder då brott ska beivras.
Vänstern och gammelmoderaterna må vara en udda kombination. Men vår tid är så knasig att det är dessa två politiska grupper som tydligast tar ställning för rättssäkerheten.