De röda fanorna lyste med sin frånvaro
Löfven ska se ut som en statsman - även på första maj
Det såg ut som vilken presskonferens som helst. Stefan Löfven talade mot en fond av svenska flaggor.
Inte en röd fana så långt ögat nådde.
Detsamma gällde kamplusten.
Man brukar säga att Socialdemokraterna är experter på att gå i opposition mot sig själva. Det vill säga kritisera tillståndet i landet trots att de själva har makten.
Det var dock inte det genomgående temat i Stefan Löfvens första maj-tal. Digitalt såklart. Samhällskritiken fanns där, självklart. Men den överskuggades av en lång lista med åtgärder som regeringen och dess samarbetspartier vidtagit för jobben, klimatet, skolan och mot mäns våld mot kvinnor.
Den mest kända strofen i arbetarrörelsens kampsång ”Internationalen” är ”upp till kamp emot kvalen”.
Men Stefan Löfven, och hans kommunikativa hjärntrust, tycker tydligen att det inte är rätt tid för alltför mycket fokus på kamp och uppror. I stället verkar det som de vill att Löfven ska tona fram som en statsman, även på arbetarrörelsens högtidsdag.
Iscensättningen för statsministerns tal var därför förvillande lik alla de coronapresskonferenser som Löfven framträtt på under det senaste året. Tung närvaro av svenska flaggor. Ingen röd fana. Men, till skillnad från hur det brukar vara på presskonferenserna, satt det socialdemokratiska emblemet på Löfvens kavajslag. Inte den blågula flaggan.
Men helt fritt från kritik mot det som Löfven uppfattar som orättvisor var det inte. Bördorna för klimatomställningen ska bäras lika, trots att de som tjänar mest också skitar ner mest. Kösystemet till gymnasiet, som gynnar de som tidigt ställer sig på rad till de ”bästa skolorna” ska avskaffas. Oklart är dock hur Socialdemokraterna vill att det ska se ut i stället.
Stefan Löfven talade också om ett nytt politiskt läge. Med det menade han att det är slut på kraven om att slimma, trimma och effektivisera den offentliga sektorn ännu mer. Coronapandemin har satt brister i framför allt vården, och omsorgen i blixtbelysning. Nu gäller kraven på upprustning, inte ytterligare effektiviseringar, sade han.
I den andan, ett nytt politiskt läge, framförde både LO:s ordförande Susanna Gideonsson och Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar krav på nya satsningar.
LO vill ha högre premier till pensionssystemet – och därmed högre pensioner. Det är samma krav som förre statsministern Göran Persson (S) tidigare drivit från läktaren.
Sedan det nuvarande pensionssystemet sjösattes på 90-talet har medellivslängden ökat kraftigt utan att premierna höjts. Fler ska alltså dela på samma pengar. Det blir mindre till var och en.
LO vill också att det ska bli lättare att få sjukersättning, förtidspensioneras som det hette förr i tiden, om man ändå är nära ordinarie pension.
Det har prövats förr och höll på att bli Ebberöds bank. Till slut förtidspensionerades även 30-åringar eftersom det var enklare än att rehabilitera dem.
Dadgostars krav är ett coronakomvux. Att de som nu går ut gymnasiet utan fullständiga betyg ska få bättre ekonomiska villkor om de slutför sina studier inom ramen för komvux. Kravet är, ur pekuniär synpunkt, blygsamt.
Nooshi Dadgostars debut som första maj-talare i egenskap av partiledare var inte särskilt lyckad annars. Det var rörigt, helt enkelt.
Inte heller hon flankerades av röda fanor. Det digitala framträdandet gjordes mot en fond som bestod av ett mörkt vinrött draperi.
Ska det ses som ett tecken på att kampviljan i svensk politik svalnat? Kanske tillfälligt. Coronapandemins alla aspekter tycks åtminstone denna andra pandemivår ha sugit musten inte bara ur medborgarna. Utan också ur demokratins elitspelare, som Löfven och Dadgostar. Vi får se hur det ser ut nästa år.
Gå med i vår opinionspanel
Vill du vara med och svara på Demoskops undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om exempelvis samhällsfrågor och politik? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.