Denna gång kommer Esa sannolikt att frias
Ett badkar har burits in i sal åtta i Svea hovrätt.
Åklagare Ida Arnell hävdar att den dömde mördaren, som har fått resning, dränkte sin vän i det.
Men denna gång kommer Esa Teittinen med all sannolikhet att frias.
Att slå fast hur en domstol kommer att döma är mycket vanskligt: den som gör så riskerar att framstå som en idiot då facit presenteras.
Det finns dock anledning till att jag sticker ut hakan, men låt mig återkomma till det och först låta oss stifta bekantskap med fallet Esa Teittinen.
Han dömdes 2010 till 15 års fängelse för mord på sin 70-årige vän, vi kan kalla honom Bengt, som hittades död i badkaret i sitt hem den 14 december 2009.
En kvinna som befann sig i lägenheten då Bengt avled pekade efter ett antal förhör ut Teittinen som mördare, vilket var det huvudsakliga skälet till att Svea hovrätt dömde honom till 15 års fängelse.
Där kunde berättelsen om ett av alla dessa mord som aldrig når tidningarnas rubriker vara över, men så bestämde sig plötsligt Högsta domstolen för att bevilja resning.
Efter alla spaltmeter om Thomas Quick, Kaj Linna och Joy Rahman kan det beslutet möjligen framstå som juridisk vardagsmat, men sanningen är att dömda mördare i princip aldrig får en ny chans efter att domen vunnit laga kraft.
Nu, fem månader efter Högsta domstolens beslut, var det dags för den första av åtta rättegångsdagar och inspektion av ett badkar.
Det var, hävdar åklagare Arnell, mord genom dränkning. Den tidigare domen är korrekt och ska inte ändras.
Att påstå att åklagaren i detta fall har en uppförsbacke är ingen överdrift. Riksåklagaren har i ett yttrande konstaterat att Teittinen knappast hade blivit dömd om uppgifterna i resningsansökan varit kända för domstolen och den nya förundersökningen har inte resulterat i särskilt mycket nytt.
I sitt inledande anförande gör Arnell gällande att en ny rekonstruktion som har genomförts är ett starkt bevis, men hon tvingas sedan gardera sig.
Det är "sannolikt" någon som har tryckt ner Bengt, men det är inte "uteslutet" att han hamnat under vattnet själv.
Ett ännu större problem för åklagaren är att läkare inte kunnat slå fast att mannen drunknade, än mindre blev dränkt.
Vem vet, kanske finns det andra förklaringar än mord till att en gammal och svårt försupen man, som vid sin död hade den aktningsvärda promillehalten 3,4 alkohol i blodet, avlider?
Lunchen kom och gick och framåt tidig eftermiddag var det dags för advokat Marko Tuhkanen att ta över.
Han talade med barsk stämma, vankade under sitt anförande fram och tillbaka i rättssalen och påminde mer om en försvarsadvokat i Hollywood än de stillsamma försvarare som normalt befolkar en svensk rättssal.
Polis har undanhållit bevis och åklagaren i det tidigare målet begick brott då denne raderade telefonavlyssning, dundrade han.
Advokater, dessa rättssalens frifräsare, tar inte sällan i och det återstår att se i vilken utsträckning Tuhkanen kommer lyckas leda sina allvarliga anklagelser i bevis.
Mer handfast var utlåtandet från en finsk professor som advokaten läste upp. Experten ansåg att det inte gick att säga någonting bestämt om vare sig drunkning eller dränkning och han kunde inte för sitt liv förstå hur tingsrätt och hovrätt ansett det vara ställt bortom rimligt tvivel att Bengt mördats.
Timme lades till timme, luften i salen blev sämre och plötsligt blev rättens ordförande, Ralf G Larsson, inlånad från hovrätten för västra Sverige, det är inte lämpligt att domare från Svea hovrätt dömer då en av domstolens egna domar granskas, arg.
Advokaten hade visat en bild på den avlidne och domaren påpekade skarpt att anhöriga fanns på plats och att han hade beslutat om stängda dörrar om han hade förvarnats.
Tuhkanen såg besvärad ut, kröp ihop, men tog ny sats och lyckades få åklagaren att backa från ett påstående under förmiddagen. Kvinnan som befann sig i lägenheten då Bengt dog hade inte alls sett den åtalade hålla hans huvud under vattenytan.
En liten men, tror jag, talande seger.
Dagens tre rubriker