Tråkigt att få stryk i en paradgren
Sverige är ett av världens mest jämställda länder.
Men vi ligger långt efter när det gäller att kvotera in kvinnor i bolagsstyrelser.
Till och med konservativa Tyskland har hunnit längre.
Norge var först. Från 2004 måste alla offentligt ägda bolags styrelser bestå av minst 40 procent män eller kvinnor. Två år senare infördes samma regel även för privatägda aktiebolag med ett kapital på minst en miljon norska kronor.
Regeln är benhård. Bolag som inte följer könsregeln kan tvångsupplösas.
Enligt forskningen har det lett till att kompetensen i styrelserna ökat eftersom kvinnorna är bättre utbildade. Det har också medfört ett ökat strategiskt fokus och färre konflikter.
Men det har också inneburit att företag bytt bolagsform för att slippa omfattas av regeln. De så kallade ASA-bolagen, större aktiebolag, har minskat från 554 stycken året innan lagen trädde i kraft till 312 åtta år senare.
Tvåa på banan var EU-kommissionären Viviane Reding från Luxemburg, ett land som sällan visar framfötterna när det gäller jämställdhet. Hon ville först att företagen frivilligt skulle skriva på en överenskommelse om att öka andelen kvinnor i styrelserna till 40 procent 2020.
Det blev en flopp. Bara 24 av femtusen företag skrev på.
I höstas röstade EU-parlamentet ja till ett lagförslag från Reding, som då gett upp hoppet om frivillighet. Hon har ännu inte fått godkännande från medlemsländerna och frågan är om hon någonsin kommer att få det.
Hennes förslag går, precis som tidigare, ut på att öka andelen kvinnor i styrelserna till minst 40 procent 2020. För statliga företag ska målet vara uppnått två år tidigare. Förslaget berör bara företag med minst 250 anställda och en omsättning på minst 475 miljoner kronor.
När riksdagens civilutskott röstade om förslaget blev det tummen ner. Regeringen, SD och V anser att det strider mot subsidiaritetsprincipen, att beslut ska fattas på rätt nivå. Könskvotering hör inte hemma på EU-nivå.
Men det är inte argument som biter på Viviane Reading. Den låga andelen kvinnor på toppbefattningar ”skadar Europas konkurrenskraft och hämmar den ekonomiska tillväxten” anser hon och pekar på att 60 procent av dem som tar universitetsexamen i dag är kvinnor. I Sverige är andelen ännu högre.
Ett av världens mest jämställda länder ligger alltså inte i framkant i den här frågan. Belgien, Frankrike, Italien, Nederländerna och Spanien har redan lagar om könskvotering till bolagsstyrelser. Ytterligare fem, Danmark, Finland, Grekland, Österrike och Slovenien har liknande regler för de statligt företagen.
Till och med det ofta gammelmodiga Tyskland har kommit längre än vi. Under regeringsförhandlingarna i höstas kom Socialdemokraterna överens med Angela Merkels kristdemokrater om att börsbolagens styrelser ska bestå av minst 30 procent kvinnor om två år.
Man kan inte vara bäst på allt. Men det är tråkigt att få stryk i en paradgren.