Valrörelsen blir lång – och stenhård
Alliansens generalangrepp på Stefan Löfven blev startskottet för årets valrörelse.
Den blir lång.
Och den blir stenhård.
Det är nervöst nu. Inte bara för regeringspartierna som ligger rejält efter de rödgröna utmanarna.
Utan också för Socialdemokraterna som fortfarande ligger under 2006 års valresultat, då betraktat som en katastrof, i väljarbarometrarna.
Enligt mottot ”anfall är bästa försvar” kallade regeringens fyra partiledare i förmiddags till presskonferens.
Inte för att berätta vad de tänker göra själva om de vinner valet. Utan för att tala om att det blir kaos om Socialdemokraterna och Stefan Löfven avgår med segern.
Med stor sannolikhet kommer argumenten att upprepas i morgon när SVT helgar vilodagen med en två timmar lång partiledardebatt.
Tre angreppspunkter
Så här ligger det till, enligt regeringen.
1. Det finns tre typer av regeringar. Och den som hägrar för Löfven är den sämsta, en koalitionsregering som inte förberett sig för att regera tillsammans.
Enligt Fredrik Reinfeldt leder sådana regeringar att man tvingas förhandla bort vallöften efter valet och sammanhållningen sätts på hårda prov.
Båda gångerna som de dåvarande tre borgerliga partierna bildade regering på 1970-talet sprack den efter ett par år.
2. Som statsminister kommer Löfven att tvingas bedriva mer vänsterpolitik än han själv och Socialdemokraterna vill.
För att bilda regering kommer Löfven, enligt utbildningsminister Jan Björklund, tvingas gå i koalition med Miljöpartiet och kanske också Vänsterpartiet.
Det betyder, fortfarande enligt Björklund, att den politik som Socialdemokraterna går till val på inte kommer att genomföras till fullo. Den rödgröna regeringen kommer att ha ett program som ligger till vänster om Socialdemokraternas.
3. Partierna är inte överens. På viktiga områden som energi, försvar, fastighets- och bolagsskatt, sänkt restaurangmoms Förbifart Stockholm och det frihandelsavtal som EU förhandlar med USA om har partierna olika uppfattningar.
Risken: Grälsjuka
Det här är en effektiv argumentation som Socialdemokraterna genom historien använt mot de borgerliga partierna.
”Ni vet vad ni har, men inte vad ni får”. ”Köp inte grisen i säcken.”
Men den har också sina risker. Och den stavas grälsjuka.
De flesta väljare säger att de vill att partierna talar om sin egen politik, inte attackerar motståndarens.
Men den politiska debatten fungerar inte så. Den egna politiken presenteras i huvudsak i tal, debattartiklar och power points. I debatterna ligger fokus på att sänka motståndaren. Nästan som i boxning.
Man kan tycka vad man vill om det. Men så fungerar det.
Skiljelinjen mellan tuff debatt och grälsjukt felfinneri kan dock vara överraskande tunn. Den risken är Alliansen uppenbarligen beredd att ta. Men ligger man under med över tio procentenheter 13. 5 dagar före valet har man inte råd att vara alltför nogräknad.
Valrörelsen blir lång. Och stenhård. Nu har Fredrik Reinfeldt (M), Jan Björklund (FP), Annie Lööf (C) och Göran Hägglund (KD) satt tonen.