Det riktiga straffet handlar inte om fängelse eller vård
OSLO. Så var då allt sagt och gjort i sal 250.
Det finns ingen anledning att förvånas över att en process som inte liknar någonting vi tidigare upplevt avslutas med en mycket ovanlig strategi från försvaret.
Att mördare spelar sjuka är vi vana vid: här är en möjligen sjuk terrorist som kräver att betraktas som frisk.
Advokaten och åttabarnspappan Geir Lippestad talar i tre timmar om varför Anders Behring Breivik ska dömas som tillräknelig.
Vi kan argumenten. Terroristen gick metodiskt till väga. Han har planlagt sina brott i flera år och har uppträtt rationellt i förhör och under rättegången. Och en psykiatrisk utredning konstaterar att han är frisk.
Små svettdroppar bryter fram i advokatens panna och jag tänker att det vilar någonting vackert i att en uttalad socialdemokrat gör sitt yttersta för en man som har utsatt Arbeiderpartiet för sådan fruktansvärd skada.
Breivik tror inte alls han ska bli kung! Han var en enkel fotsoldat! Att ta sig rätten över liv och död är ju vad terrorister gör!
Sant är att Breivik inte dillar om gröna gubbar på mars eller tror sig vara förföljd av Marilyn Monroe. Men en människa som på uppdrag av tempelriddare beger sig till Utøya och mördar alla dessa barn är i en allmän bemärkelse galen.
Bomben är konventionell terrorism, abstrakt så till vida att mördaren inte såg sina offer i ögonen. Även Utøya är politik, men även ett skändligare och sjukare dåd: Breivik har själv vittnat om femtonåringar på knä, vädjandes om att skonas.
Vissa hävdar att om terroristen döms till vård så är det för att Norge vill reducera högerextremt massmördande till ett verk av en knäppgök som inte förstod bättre.
Sanningen är att galenskap och politik inte utesluter varandra. Var Hitler frisk?
Oslo tingsrett har för övrigt att följa den lag och de beviskrav som utarbetades innan Breivik slog till. Det finns inget att tjäna på att dessa grundläggande principer åsidosätts.
Han kommer utöver 77 mord även att dömas för två terrorbrott. Det är första gången Norge använder detta lagrum och det innebär att rättsväsendet ser den politiska dimensionen i brotten, oavsett fängelse eller vård.
Lippestad avslutar sitt anförande med att, uppenbart motvilligt, hävda att hans klient handlade i nödvärn. Breivik påminner honom om att han glömt att yrka på frikännande. Just det, suckar advokaten. Fnitter i salen.
Sedan talar fem offer om hur livet har blivit.
"En liten tröst är att mitt barn slapp lida", säger en kvinna vars dotter dog i regeringskansliet på sin 30-årsdag. En flicka från Utøya berättar att hon är flykting från Irak. Det tog många år i Norge innan hon kände sig säker. "Han stal min trygghet och min syster".
För första gången under 43 dagar i sal 250 applåderas vittnesmålen. Hur känner du dig, herr Breivik, då till och med domarna gråter?
Då allt är sagt och gjort får terroristen en sista timme innan den eviga tystnaden tar vid. Han läser mekaniskt ur manus, budskapet är absurt.
”En kvinna i 'Sex and the city' har legat med över 100 män. Någon var tvungen att agera”.
Han avslutar med en fredstrevare: ”om nationalisterna får en egen enklav så kan kulturmarxisterna styra resten av Norge”. En kompromiss som skulle göra vilken förhandlare som helst i mellanöstern grön av avund.
Han sitter bara några meter ifrån mig och jag inser plötsligt att det riktiga straffet inte handlar om fängelse eller vård.
Det riktiga straffet för Anders Behring Breivik är att han en dag förstår vad det är han har gjort.