Släpp in finlandssvenskar igen i Svenska Akademien

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

I år är det exakt 200 år sedan det svenska riket sprängdes och Sverige och Finland, som varit sammanflätade i samma land i 700 år, gick skilda vägar. Det var en miljon svenskar som plötsligt blev ryska medborgare och en tredjedel av Sveriges yta som försvann.

Stockholm, som sedan stadens äldsta historia legat mitt i det svenska riket, blev plötsligt en gränsstad med fienden bara några timmars seglats därifrån.Det var en skakande händelse som påverkade miljoner människor och formade det politiska tänkandet för generationer framåt.

En av de institutioner som också sprängdes 1809 var Svenska Akademien som förlorade sitt finlandssvenska tillskott.

Akademien grundades år 1786 av Gustav III efter mönster av Franska akademien som Gustav beundrade. Han hade själv varit med på sammanträden i Paris. I Svenska Akademiens stadga står det att Akademiens syfte är att ”arbeta uppå Svenska Språkets renhet, styrka och höghet, så uti Vetenskaper, som serdeles i anseende till Skaldekonsten och Vältaligheten uti alla thes tillhörande delar”. Med renhet, styrka och höghet menades klarhet, uttrycksfullhet och anseende.

Enligt Gustav III var det bästa sättet att arbeta för det svenska språket att Akademien utarbetade en svensk ordbok och en svensk grammatik. Grammatikböcker har det kommit flera stycken sedan 1786. Ordboken har det däremot gått långsammare med. Det 33:e bandet utom 2002 och innehöll alla ord mellan svär och talkumera (beströ med talk) men på redaktionen har man hunnit fram ända till ordet ”trivsel”, vilket lovar gott. Återstår dock en hel del innan man kommer till sista ordet på ö.

Före rikssprängningen fanns det naturligtvis ledamöter som var födda i Nyland och Österbotten, precis som det fanns sådana som var födda i Skåne och Bohuslän. Det var ingen skillnad på svenskar i de olika landskapen, alla hade samma rättigheter och skyldigheter. Alltså fanns det alltid finlandssvenskar med bland De aderton.

Det var hovmannen, politikern och militären Gustaf Mauritz Armfelt, som för övrigt är den ende ledamoten som lyckats bli invald och utkastad två gånger.

Där fanns skalden och biskopen Frans Michael Franzén, universalgeniet och skalden Abraham Niclas Edelcrantz, ämbetsmannen och politikern Gustaf af Wetterstedt, ämbetsmannen och politikern Gustaf Fredrik Wirsén och ämbetsmannen Carl David Skogman. Så sent som 1893 invaldes upptäcktsresanden Nils Adolf Nordenskiöld, men då hade han tidigare flytt från det ryska förtrycket i Finland och blivit svensk medborgare.

helskärm

Skalden Johan Henric Kellgren borde också räknas till finlandssvenskarna. Inte bara för att hans mor var finlandssvensk utan därför att han växte upp och studerade i Finland. På svenska. Ärkebiskopen Carl Fredrik Mennander, från Österbotten, hade oturen att avlida samma år som Akademien grundades, annars hade han, som alla Sveriges ärkebiskopar fram till år 1900, också varit invald.

Med finlandssvensk menas en person som trots att han eller hon är född i Finland talar, tänker och drömmer på svenska språket. Kort sagt har svenska som modersmål. Det finns över 300 000 sådana personer i Finland i dag. Tusentals av dem har som yrke att på olika sätt verka för det svenska språkets ”renhet, styrka och höghet”. Många av dem är lysande författare, andra är filosofer, vetenskapsmän, skådespelare, lärare och teologer.

Ända sedan Finland blev ryskt 1809 för att 1917 bli en självständig republik har många svenskar haft en traumatisk inställning till Finland och finlandssvenskar. Den djupt rotade svenska skräcken för konflikter gjorde att Akademien aldrig vågade välja en ”rysk medborgare” till ledamot. Därför kunde Finlands nationalskald Johan Ludvig Runeberg, som bara skrev på svenska, eller Zacharias Topelius inte komma på fråga.

Mönstret för Svenska Akademien, den franska, har under alla år valt in ledamöter i sin krets som är födda inte bara i grannlandet Belgien eller i Kanada, som ju har stora fransktalande minoriteter, utan även ledamöter födda i Senegal, Nordafrika, USA och Ryssland. Huvudkravet har varit att de behärskat franska språket bättre än de flesta fransmän.

Därför borde inte bara finlandssvenskar självklart vara med i den Svenska Akademien utan även författare som Theodor Kallifatides, en invandrare som från att inte ha kunnat ett ord svenska skriver bättre svenska är många medlemmar i Svenska författarförbundet.

Jag har skrivit om detta många gånger under årens lopp, men nu anser jag tiden vara rätt för Akademien att upprätta sig själv. Nu under märkesåret 2009, då det är 200 år sedan rikssprängningen och det finns flera lediga stolar, är det dags att lappa ihop Svenska Akademien och än en gång ta med de svensktalande i Finland, den enda plats på jorden i dag där det finns en stor minoritet som har svenska som modersmål.