Jag måste ha en tv-serie hur sorgligt det än låter
Jag är mellan tv-serier för tillfället. Jäkla läskig känsla. Såg häromkvällen klart senaste ”Homeland”-episoden, och nu vet jag inte riktigt vad jag ska ta mig till. Tomheten att stå utan tv-serie. Det är obehagligt! Det är som att vara i ett vakuum, man är ingenting, man är ingenstans, för tv-serien jag för tillfället tittar på definierar mig. Det är den som håller mig vaken om nätterna, den jag pratar om på lunchrasterna. Det är ett andningshål, en 20 timmar lång semester från sig själv, något att hålla fast vid i bruset.
Det finns så klart något absolut sorgligt i det här. Att ständigt följa tv-serier, att ägna sin lediga tid åt detta och just ingenting annat, det är ju bara ett sätt att få dagarna att passera, att få livet att gå och snart är man död och ingen gång frågade man ens sig själv: Men vad hände med de riktiga äventyren i livet? Varför utsatte jag mig inte för mer saker? Varför älskade jag inte fler människor? Hur kunde mitt liv gå åt på det här sättet?
Men så finns det andra stunder då jag är övertygad om att ingenting som finns därute kan gå upp mot det jag får vara med om här hemma i soffan. Den sinnessjuka perspektivförskjutningen i ”Lost”:s tredje säsongs sista episod. När president Bartlet skällde ut den där homosexhatande radioprataren i första säsongen av ”The West Wing”. När Jax Teller i ”Sons of Anarchy” fick veta den fruktansvärda hemligheten om sin far. De där ögonblicken är ju otroliga! Det är också därför man beter sig kring tv-serier som missbrukarna på Sergels torg gör med knark.
När man har det så känner man sig trygg, ingen kan rubba en. Men att stå utan är en mardröm. Man vandrar runt med läskig blick och frågar folk om de har nåt. ”Vad har du? Ge mig nåt! Nåt måste du sett. Ett litet tips, bara. Ge mig det nu, ge mig det nu.”
Men vänner och folk jag litar på har svikit mig på sistone. Någon rekommenderade ”Breaking Bad”, men jag kan inte ha cancer i mitt hem, jag får sån ångest. Någon annan sa att jag skulle ta mig an ”The Wire”, men det var helt enkelt inte så bra. Och all respekt till ”Bron”, men har man sett en riktigt bra amerikansk tv-serie så blir det där dansk-svenska lågbudget-tjottafräset ganska saggigt till slut.
Därför vänder jag mig nu till er. Jag behöver hjälp. Vad har ni? Ge mig nåt! Nåt måste du sett. Ett litet tips, bara. Ge mig det nu, ge mig det nu. Hör av er till alex.schulman@ aftonbladet.se