Så nära var Sverige en statskupp
Sverige är ett gammalt land, men vår demokrati är ung, knappt hundra år. Kvinnor kunde rösta första gången så sent som i valet 1921. Religionsfrihet i betydelsen att man inte måste tillhöra ett samfund kom först 1951.
För exakt hundra år sedan var den politiska spänningen i vårt land nära explosion. En hård klasskamp pågick. De sociala och ekonomiska skillnaderna var mycket stora. I februari 1914 marscherade över 30 000 bönder genom Stockholm för att kräva mer pengar till försvaret.
Liberalen Karl Staaffs regering avgick. En ”opolitisk” regering under Hjalmar Hammarskjöld tillsattes, nyval utlystes. Högern blev det största partiet. Socialdemokraterna ökade från 64 till 73 mandat och hade med liberalerna majoritet i kammaren, men kunde på grund av splittringen kring försvaret inte bilda regering.
Vilda rykten cirkulerade i Stockholm. Ville hovet, höga militärer och högerkretsar utnyttja den starkt kungavänliga och försvarsvänliga stämningen för en statskupp? Mycket tyder på det.
Personer som rörde sig i maktens korridorer och i slottets salonger avslöjar detta i brev, dagböcker och memoarer. Erik Palmstierna, senare socialdemokratiskt statsråd, var djupt oroad och skriver: ”Bara inte yran griper militären”. Han beskriver den laddade spänning och dova stämning som låg över kanslihuset och riksdagen.
En ung kvinna med klara vänstersympatier, Maud von Steyern, dotter till förre utrikesministern och riksdagsmannen Fredrik Wachtmeister, berättar i sin dagboksliknande biografi över fadern hur kuppen skulle gå till: ”Man skall i lönndom egga mobben att pocka på republik - då skall kungen låta arresteras dess ledare, till vilka räknas Staaff och de andra vänsterledarna. Sedan proklamerar kungen hur försvaret för framtiden skall vara ordnat. Fogar sig folk ej då, skjuter man bara ner dem och enligt Arthur Nordensvan (en officer) vräker man dem i Norrström”.
Hon skriver att hon varnat fadern, som svarade: ”Kungen (Gustaf V) är ett kräk. Allt beror på drottningen”.
Maud von Steyern hade lite tidigare skrivit så här om Gustaf V: ”Kungen lär vara fullkomligt slut - en docka på tronen. Prinsessan Ingeborg sade pappa, att drottningen står bakom och dirigerar honom. Wachtmeister trodde inte att högerledaren Lindman skulle gå med på en statskupp ”men väl Trygger” den andre starke mannen i högerpartiet”.
Drottning Victoria beskrivs av många som ”den enda karlen i hovet”. Det var hon som drev på och bakom henne stod upptäcksresande Sven Hedin. Maud von Steyern skriver: ” Sven Hedin är alldelels vild. Predikar uppror och ´ve´över dem som inte vill vara med och rubba författningens grundvalar. Den långt gående högern, sipporna, hovet och militärerna med Sven Hedin i spetsen insinuerar, att de kunna sköta politiken utan de vanliga högerledarnas hjälp. De vilja endast att få regeringen att gå, sedan skola de taga maktens tyglar i egen hand. Gud bevare oss för något dylikt!”.
Brev i krigsarkivet mellan Sven Hedin och två officerare, Carl Bennedich och Axel Rappe den yngre, avslöjar att dessa herrar planerade att bli av med liberalerna och socialdemokraterna, säkra kungamakten och stärka försvaret. De talar om ett ”nytt 17 augusti” det vill säga en statskupp i Gustav III:s anda där officerskåren närmast slottet griper in på kungens sida.
I ett brev skrev drottning Victoria till Hedin: ”Låt mig ännu en gång upprepa att Doctorn kan vara förvissad om att jag ej sviker min post …”. Bennedich skrev till sin vän: ”Hon (drottningen) är Sveriges sista hopp”.
Lyckligtvis för alla inblandade genomfördes aldrig kupplanerna. De skrinlades klockan 10.45 den 28 juni 1914. Då föll skotten i Sarajevo, första världskriget bröt ut. Maktspelet för punschberusade officerare på mässen blev plötsligt allvar. Nationen samlades bakom regeringen.
Drottning Victoria och klicken runt henne fokuserade nu helt på att försöka få med Sverige i kriget på tyska kejsardömets sida mot Ryssland. Sveriges belöning för detta skulle, i bästa fall, bli hela Finland och i sämsta fall kanske bara Åland.
Tack vare ”kräket” Gustaf V:s motstånd blev det inte så. Sverige förblev neutralt.
VISSTE DU ATT …
Demokrati på en livstid
Då Gustaf V föddes hade vi fyraståndsriksdag, det fanns inga politiska partier eller fackföreningar. Sverige var i union med Norge. Det fanns varken el eller rinnande vatten på Stockholms slott. Då kungen dog (1950) var Sverige, trots kungens och högerns envisa motstånd, en utvecklad demokrati.
Vi var sist så in i Norden
Kampen för rösträtt och demokrati tog nära femtio år. Sverige var första land i världen som 1913 införde allmän folkpension för alla medborgare. Vi fick 48 timmars arbetsvecka 1919 men kvinnlig rösträtt fick vi sist i Norden, valet 1921.
Branting tog första stolen
Den första socialdemokraten i riksdagen var Hjalmar Branting, invald på en liberal lista 1896. Efter en seg kamp ökade partiet i styrka och storlek och kunde 1932 överta och helt dominera den politiska makten. Partiet behöll den utan avbrott ända till 1976.