Debatten handlar om allt – utom det akuta
Publicerad 2023-01-06
Jag var knappast ensam om att hicka till av förtjusning när Greta Thunberg tryckte till Andrew Tate häromdagen med ett sällsynt välfunnet tjuvnyp.
Först lite bakgrund: Andrew Tate är ett Tiktok-fenomen och känd i den anglosaxiska sfären av internet, förmodligen mindre i Sveriges hushåll, och helt obekant i Frankrike där jag bor. Men efter incidenten förra veckan har också franska medier gjort porträtt av den före detta kickboxaren och professionelle misogynisten från Storbritannien. Sådan är Greta Thunbergs makt att den hon interagerar med i sociala medier blir omskriven i seriösa tidningar som aldrig skulle komma på tanken att uppmärksamma så kallade ”maskulinitetsaktivister” annars. Svindlande någonstans.
Tate publicerade hursomhelst en tweet adresserad till Thunberg där han skröt om sina 33 bränsledrivna bilar och bad Greta om hennes mailadress för att han skulle kunna skicka hela listan på sin koldioxidfrustande bilpark. Varför i hela friden gör någon på detta viset, tänker kanske du nu? Hur är det faktum att man bidrar till uppvärmningen av planeten något att skryta om? Men på en del av mans-internet är detta så normaliserat att ingen frågar kvinnohatarna vilken planet de själva tänkt bo på när den som Greta Thunberg vurmar för är rökt. Man kan vidare säga att det numer också går en relativt rak linje mellan misogyni och destruktivt klimatbeteende. Det är som att tanken på förstörelse och förgörelse blir ett manligt attribut här, till skillnad från det klassiskt närande och reproducerande kvinnliga. Vi pratar förstås oavsett om extremer. De flesta män är så klart fullt medvetna om att de också är betjänta av en beboelig planet.
Hur som helst svarade Greta Thunberg Andrew Tate med vad som blivit en av tidernas mest gillade tweets där hon meddelade att han var välkommen att höra av sig på e-mailadressen smalldickenergy@getalife.com. ”Small dick energy” är motsatsen till det som på svenska kommit att översättas till ”storkukslugn” och enligt Språktidningen innebär ”ett grundmurat självförtroende som inte är arrogant eller skrytsamt”.
Dagen därpå och efter ytterligare ett snärtigt meningsutbyte med Greta Thunberg greps Andrew Tate och hans bror av polis i Rumänien, misstänkta för trafficking, våldtäkt och organiserad kriminell verksamhet. Hej och hå.
Vad den följande mediala debatten handlade om? Om vem som knockat vem på Twitter, vad toxisk maskulinitet gör med den yngre generationen på internet och huruvida Andrew Tate, som är blockad från flera sociala medier på grund av sin hatretorik, ska ha tillgång till stora plattformar i yttrandefrihetens namn eller inte. Samt renderade en oförglömlig tweet av Moderaternas presschef Niklas Gillström (som han dessvärre haft det goda omdömet att radera) om att Greta inte borde skamma män med liten penis.
Allt utom det riktigt akuta med andra ord; att klimatkrisen håller på att eskalera alldeles åt helvete.
Jag följde det hela från ett 15-gradigt Paris över nyårshelgen där vi just lämnat landets varmaste uppmätta decembermånad någonsin bakom oss. Men vad spelar det för roll när man kan få gotta sig i en fantastisk pungspark på patriarkatet och samtidigt få stoff till trehundra sidodebatter för att fylla också denna vinters opinionssidor.
Och jag tänker på Don’t look up, Leonardo Di Caprio-filmen från 2021 om en asteroid som hotar människans existens och som leder till misstro, politiskt smutsspel, uthängningar på sociala medier och förnekelse – allt utom ren aktion. Det är vi som är uppföljaren. Vi borde skämmas.