30 år efter befrielsen tappar ANC mark i Sydafrika
Numera kan de flesta partier i världen bara drömma om att få 50 procent av rösterna i demokratiska val.
För sydafrikanska ANC och presidenten Cyril Ramaphosa vore det ett katastrofalt nederlag att tappa sin absoluta majoritet.
Har opinionsmätningarna rätt är det precis vad som kommer att hända.
Demokratin i Sydafrika är ung. Det är bara 30 år sedan som frihetshjälten Nelson Mandela förvandlade befrielserörelsen ANC, African National Congress, till ett politiskt parti och fullkomligt sopade hem de första demokratiska valen.
Samtidigt innebar det slutet för det vitas herravälde och rasåtskillnadssystemet apartheid.
Miljontals sydafrikaner var övertygade om att nu väntade inte bara politisk frihet utan också ekonomiskt välstånd. Landet var åtminstone då Afrikas rikaste.
30 år senare är väldigt många besvikna.
Visserligen finns det inte längre reserverade vagnar för vita på tågen eller parkbänkar med texten ”Whites only” som när jag besökte landet för första gången 1987. Men det välstånd den vita befolkningen åtnjöt då har inte nått den stora massan av majoritetsbefolkningen.
Mycket av den ekonomiska makten ligger fortfarande hos vita företag. Mycket av jordbruksmarken ägs fortfarande av vita farmare.
Den ekonomiska boom som många förväntade sig efter befrielsen kom aldrig igång. Ett antal driftiga svarta affärsmän med goda kontakter blev visserligen rika och lyftes fram som exempel på en lyckad övergång från det vita styret. Men på djupet har väldigt lite hänt.
I dag är arbetslösheten skyhög, officiellt över 30 procent men i verkligheten betydligt högre bland den svarta befolkningen. Majoriteten tjänar inte tillräckligt för att möta sina dagliga behov.
Hög mordfrekvens
Under apartheid var våldet ständigt närvarande när vit polis slog ner protester i de svarta kåkstäderna som krävde ett slut på rasåtskillnadssystemet.
I dag drabbar våldet fortfarande de svarta i form av en extremt utbredd kriminalitet. Sydafrika ligger år efter år bland de högsta i världen när det gäller antalet mord.
Även mer vardagliga problem plågar nästan alla sydafrikaner oavsett hudfärg. De återkommande el-avbrotten har blivit så vanliga att många idag ser det som naturligt att det bara finns el under vissa delar av dagen.
Som av en händelse har de planerade el-avbrotten upphört några månader före valet.
Myndigheter och kraftbolag kör diselgeneratorer för fullt för att värva fler röster till ANC, hävdar kritikerna medan makthavarna menar att det är ökade investeringar i elsystemet som ligger bakom de plötsliga förbättringarna.
De flesta är övertygade om att el-avbrotten återkommer så fort valet är över.
Att det inte blev så bra som många hade hoppats hänger delvis ihop med en omfattande korruption. Ministrar, myndighetschefer och andra med inflytande har under åren skott sig på de allmännas bekostnad.
Zuma stoppas
Sydafrika har också lidit brist på kompetenta ledare sedan Nelson Mandela drog sig tillbaka 1999. Särskilt illa var det under Jacob Zumas tid. Korruptionen sköt i höjden och han mer eller mindre leasade ut landets ekonomi till några indiska affärsmän med katastrofala följder.
Försöken att få bort Zuma ledde till en splittring i ANC som fortfarande består. Inför årets val som hålls i morgon, onsdag, har Zuma bildat sitt eget parti.
Han har döpt det till Umkhonto wesizwe, vilket var namnet på ANC:s väpnade gren under befrielsekampen. Ett sätt att håna ANC och samtidigt rida på deras forna popularitet.
Bara nio dagar före valet beslöt en sydafrikansk domstol att Zuma inte får ställa upp. Han dömdes 2021 för domstolstrots till 15 månaders fängelse och får därför inte sitta i parlamentet.
Trots det är hans bild kvar på partiets valaffischer. MK hoppas att Zuma ska kunna ge dem röster oavsett. Opinionsmätningarna ger partiet 10 procent. En hel del av dom kommer från missnöjda ANC-väljare.
I alla de sex val som hållits efter befrielsen har ANC fått absolut majoritet. I valet 2019 fick partiet 57 procent.
Långskott
Opinionsmätningar inför årets val visar att väljarnas förtroende sviktar. Enligt vissa mätningar når partiet bara drygt 40 procent. Det skulle de flesta partier i världen vara väldigt nöjda med. För ANC är allt under 50 procent en svår missräkning som sannolikt innebär att den annars relativt populäre presidenten Cyril Ramaphosa tvingas avgå.
Visserligen skulle ANC förmodligen ändå lyckas behålla en stor del av makten genom att samarbeta med något av de mindre partierna. Men för ANC:s självbild vore det ett hårt slag.
Democratic Alliance är det största oppositionspartiet. De stämplas fortfarande som de vitas parti trots att en majoritet av deras väljare numera är svarta.
Att de skulle lyckas ta makten får dock ses som ett långskott.
ANC må vara kraftigt försvagat men de har ändå ett stöd som de flesta andra partier bara kan drömma om.
Kanske är det inte det faktum att partiet kan hamna under 50 procent som är storyn utan att de efter så lång tid vid makten fortfarande har hälften av befolkningen bakom sig.