Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Stella, Estelle

Gamla skrivmaskiner är mer än bara verktyg

En amerikansk professor skriver en bok om ordbehandlarnas litterära historia. Stephen King lär ha varit en av de första som skrev skönlitteratur på dator. Det var i början av 1980-talet.

Professor Matthew Kirschenbaum samlar dessutom datorer. Han har fått ihop ett par dussin, bland annat en Tandy och de första modellerna av Apple.

New York Times rapporterar om projektet. Jag läser tidningen på en elektronisk platta som är smäcker och lätthanterlig. Den ger mig tillgång till hela världen med att par smekningar med pekfingret. Jag skriver detta på en MacBook Pro som är den bästa dator jag använt och jag har nog haft 30 stycken. För varje ny generation blir de snabbare och lättare att hantera.

Bredvid mig på skrivbordet ligger en reservoarpenna. Att fylla den med bläck är ganska besvärligt: skruva upp ventilen över bläckhornet, doppa pennspetsen, suga upp bläcket genom att skruva igen ventilen, öppna ventilen igen och låta sex till åtta droppar falla ut, vända pennan, skruva igen, torka ren spetsen. Sedan är den klar att nyttja!

Jag skriver med den varje dag, precis som jag använder datorn varje dag.

Skillnaden mellan pennan och datorn är att pennans form hänger ihop med funktionen. Jag kan se hur den fungerar. Jag tar bokstavligt talat på funktionen.

Därför samlar människor på pennor. Eller knivar. Eller tusen andra saker.

Pressombudsmannen Ola Sigvardsson äger ett dussin reservoarpennor. Han har min förståelse. Om jag minns rätt älskar historikern Peter Englund blyertspennor. En kopp full med nyvässade pennor ropar: Använd oss! Skriv! Läs och stryk under! Jag förstår Englund också.

När jag skriver detta trycker jag på en plastknapp som sätter i gång en serie elektriska impulser som resulterar i bokstäver på skärmen framför mig. Men det är bara elektricitet i ett plastskal.

På vinden har jag fyra skrivmaskiner. Jag tycker mest om en liten blå Olivetti för resor. Den bästa är en Facit Privat. De är inte till nytta längre men jag har inte hjärta att kasta dem. De är inte bara verktyg, de är personligheter.

Jag kommer aldrig att spara en gammal dator. Den amerikanske professorns samling blir kuriös men jag tror inte den lockar många besökare.

Följ ämnen i artikeln