Finanskrisen en västanfläkt mot vad som nu väntar
Nyheter om massuppsägningar och fabriker som stänger duggar tätt.
På ekonomins område är det som att ett 9/11 inträffar varje dag, varnar experter.
Mycket tyder på att finanskrisen 2008 var en västanfläkt mot vad som nu väntar.
Frågan är hur redan svaga ekonomier som exempelvis Italiens och Greklands ska överleva.
"Något liknande har aldrig hänt tidigare"Det är svårt att inte ägna sig åt domedagsprofetior dessa dagar. Inte på grund av coronavirusets medicinska härjningar som vi ännu inte sett den fulla vidden av i Europa och USA.
I stället är det våra egna åtgärder för att begränsa smittan som gör att ekonomin i det närmaste tvärstannat.
Först var det framför allt flygbolagen, resebyråerna och hotellen som drabbades. Men ganska snabbt slår verkningar till med full kraft även inom andra sektorer.
De stora bilindustrierna stänger en efter en, i Sverige, Tyskland och USA. I och med det hotas verksamheten för tusentals underleverantörer.
Det handlar inte bara om rädslan för smittan utan lika mycket om att fabrikerna inte får alla delar de behöver beroende på att Kina stod nästan stilla under två månader och att de globala försörjningskedjorna inte fungerar fullt ut när alla länder stänger sina gränser, även om alla hävdar att varor ska få fortsätta flöda fritt.
I bästa fall kan de öppna igen i mitten av april som många planerar. Men stängningen kan också vara mycket längre än så beroende på hur smitt- och försörjningsläget ser ut.
Fler branscher riskerar att gå samma väg.
Icke fungerade verktygslåda
Riksbankers och regeringars normala finansiella verktygslåda fungerar inte när miljontals människor hotas av arbetslöshet. Det är svårt att stimulera konsumtionen när alla ska vara hemma och isolera sig.
USA:s finansminister Steve Mnuchin spår att arbetslösheten i USA kan bli 20 procent. FN:s ILO beräknar att minst 25 miljoner människor blir arbetslösa globalt.
Vad som krävs är i princip en Marshallplan för varje land. Problemet är vem som ska hjälpa till när så gott som hela den välbärgade världen är drabbad.
Någon måste hålla anställda och företag under armarna tills viruskrisen klingar av. Betala löner, hyror med mera när många privatpersoner och företag inte får in en krona.
Men vad händer när alla centralbanker börjar trycka pengar för att rädda sina ekonomier? Det blir ett gigantiskt experiment.
Det skulle vara enklare om vi själva kunde bestämma hur länge den kommer att vara, sätta en gräns. Men ingen har något annat än gissningar.
Men även i helvetet finns det gradskillnader. Ett land som Sverige med låg statsskuld och hyfsat sunda statsfinanser har givetvis bättre förutsättningar att klara en sådan här kris än länder som redan har stora statsskulder.
För stor för att rädda
Italien är både det land som hittills drabbats värst av virussmittan och samtidigt har den högsta statsskulden efter Grekland på 135 procent av BNP. Även länder som Frankrike och Spanien ligger på runt hundra procent av BNP i statsskuld.
EU lyckades rädda Grekland undan konkurs under eurokrisen. Men många ekonomer säger att krisen för Italien, EU:s tredje största ekonomi, är så stor att EU inte klarar det. Särskilt i ett läge då varje land måste lägga enorma summor på att rädda sin egen ekonomi.
Frågan är om ens stora internationella institutioner som IMF, Internationella valutafonden och Världsbanken har de muskler som krävs.
Om en terrorgrupp legat bakom virussmittan hade de varit det mest effektiva dådet i världshistorien. Långt mycket effektivare än dåden i USA den 11 september 2001 när det gäller att, åtminstone tillfälligt, slå sönder den globala ekonomin.
Den gången satte två fallande torn i världens finansiella hjärta skräck i världsekonomin. Men den egentliga skadan var trots allt tämligen begränsad i tid. Företagen fortsatte producera. Efter någon månad började folk flyga igen och hjulen började rulla. Vem vågar resa nu innan man är helt säkert på att det är fritt från virus?
Det svåra för makthavarna är att de behöver bemästra två kriser samtidigt.
Den ena är att förhindra smittspridningen. Den andra är att förhindra att arbetet med att stoppa smittspridningen samtidigt slutar i ekonomisk ruin.
En extremt delikat och svår balansgång.
Därför skapar coronaviruset en ekonomisk kris