Människorov är enfaldigt och gör sig bäst på film
Att kidnappa rika människor är en osedvanligt enfaldig form av brottslighet.
Det lyckas sällan och kan leda till livstids fängelse.
I Sverige dömdes 14 personer för människorov förra året, enligt siffror från BRÅ.
Antalet uppklarade fall säger givetvis inte hela sanningen om hur vanligt en viss typ av brott är, men är likväl en god indikator.
Och om vi sedan tar i beaktande att människorov kan handla om vad som helst från att försvinna utomlands med sitt eget barn till trafficking blir den enda rimliga slutsatsen att den misstänkta kidnappningen av den 25-årige miljonären är en typ av brottslighet vi sällan ser i Sverige.
Orsaken är mycket enkel. Det krävs en hel del planering, betydande arbetsinsatser under tiden personen är bortrövad och i slutändan en risk att dömas till livstids fängelse.
Det här vet förhärdade kriminella, en typ av människor som inte alltid är ett under av intelligens men ändå kapabla till att rationellt bedöma risker och ekonomiskt utfall av olika typer av brottslighet.
Att under raffinerade former kidnappa någon, hålla honom eller henne inlåst i en låda och sedan försvinna med miljonerna som någon lagt på avtalad tid under en bro gör sig bäst på film.
I verkligheten är riskerna för att något ska gå snett under denna komplicerade serie händelser för stor.
Och eftersom det rör sig om en oerhört grym form av brottslighet, med uppenbar risk för den kidnappades liv, sätter polisen in betydande resurser för att lösa fallen.
Vilket de mest kända kidnappningarna i Sverige under senare år är goda exempel på. Männen som rövade bort Erik Westerberg greps då de tog emot lösensumman och dömdes till tolv års fängelse vardera.
Utpressarna som höll Fabian Bengtsson inspärrade i en låda lyckades inte heller åstadkomma någonting annat än att se till att de blev inlåsta för lång tid.
Givetvis finns ett mörkertal, men vare sig Rikskrim eller experter inom säkerhetsbranschen tror att det är särskilt stort. Skälet är att förtroendet för polisen är stort i Sverige.
Det tycks dock bli vanligare med så kallade tigerkidnappningar. Affärsmannen som överfalls hemma och tvingas med till kontoret för att föra över pengar medan kumpanerna håller ordning på fru och barn. Guldhandlare och väktare som tvingas lämna
i från sig nycklar och hålls kvar medan rånet utförs.
Men den klassiska formen av kidnappning, allt annat än ovanlig på till exempel Balkan, har inte fått något riktigt fotfäste i Sverige.