Stockholm visar hur IS-återvändare ska hanteras
Någonting så ovanligt som en klok plan
Lokalpolitiskt suckande hördes över riket ut då en lista på 41 kommuner som kan tvingas hantera återvändande IS-jihadister presenterades i går.
Det är befriande att Stockholm skippat gnället och bestämt sig för att misstänkta terrorister ska straffas.
Center mot våldsbejakande extremism bjöd i går in 41 av Sveriges 290 kommuner till ett seminarium som olycksbådande nog kallas ”kunskapsdag”.
Det är ju inte som att tid har saknats för att lära sig vad som kan och bör göras för att hantera de personer som upptäckte att kalifatet inte motsvarade förväntningarna och nu kommer hem med försäkringar om att de inte har gjort annat än köra ambulans och ta hand om barn.
Kommunerna, som inte är slumpmässigt utvalda, listan bygger på information från Säpo, reagerade förskräckt.
– Det är olyckligt att Boden nämns, klagade kommunens säkerhetschefen.
– Terrorister ska inte vara ute på gatorna. Ansvaret är polisens, suckade ett kommunalråd på Lidingö.
– Folk blir oroliga, utbrast en ledande politiker i Kävlinge.
Politiker och ansvariga tjänstemän i de berörda kommunerna borde studera den strategi Stockholm har valt.
I en debattartikel i Expressen nyligen som knappt väckte uppmärksamhet, möjligen beroende på att medier är betydligt mer intresserade av idiotier som Staffanstorps olagliga beslut att återvändare inte ska ges ekonomiskt bistånd än av politisk klarsyn, stakades en väg framåt ut.
Det moderata finansborgarrådet Anna König Jerlmyr och Liberalernas socialborgarråd Jan Jönsson har bestämt sig för att terrorister ska straffas.
De påpekar någonting som det offentliga samtalet inte låtsas om, nämligen att det finns såväl svenska lagar som internationella konventioner som går att använda.
Som första kommun har Stockholm tagit initiativ till ett samarbete med Riksenheten för internationell brottslighet vid Åklagarmyndigheten och med polisens krigsbrottskommission.
Stadens bidrag är att dela information som kommunens verksamheter kommer över vidare till dessa institutioner.
Naturligtvis kan sekretesslagstiftningen ställa till med problem, men sekretess får brytas om en person fyllt 21 och kan misstänkas ha begått brott som leder till minst ett års fängelse.
Mord och andra vidrigheter som terrorister kan göra sig skyldig till passerar med marginal den gränsen.
För att se till att viktig information inte fastnar och lag följs har stadsledningskontoret och socialförvaltningen inlett ett arbete med att bygga upp strukturer och rutiner.
Utredningsarbetet ska göras av polisen och säkerhetspolisen tillsammans med andra EU-länder och rättsvårdande myndigheter i Mellanöstern.
”Staden ska göra allt för att de som bidragit till, eller på annat sätt understött IS skräckvälde, ska lagföras och hindras begå nya brott eller sprida hat”, skriver borgarråden.
Naturligtvis kommer inte denna satsning att leda till hundraprocentig framgång. Krigsförbrytare har i alla tider, stötande nog, gått fria.
Men det är något i detta sammanhang någonting så ovanligt som en klok plan. Det är så här kommunerna ska agera.
Det krävs tålamod och uthållighet och ger inte den omedelbara avkastning som tom symbolpolitik kan generera. Men det är rätt väg att gå.
Vad är terrorism?