Pojkens skatt är bara skräp för alla andra
En park i Aten. En pojke i tvåårsåldern tittar tyst på en annan pojke som kanske är sex. Sexåringen har funnit en tjock krita som han sparkar framför sig på stenläggningen.
Tvååringen går efter. Sexåringen ser snart att han har en följeslagare som inte kan sluta att titta på kritan. Den lyser vit mot de gråa stenarna. Sexåringen väntar tills tvååringen hinner ifatt. Tvååringen böjer sig ner och sträcker sakta sina högra hand mot kritan. Alla hans rörelser är långsamma, som i ultrarapid.
Precis när han ska gripa tag om kritan sparkar sexåringen till den. Den flyger bort någon meter och proceduren börjar om. Sexåringen väntar, tvååringen närmar sig, böjer sig fram, kritan flyger bort.
Det är fruktansvärt hett men hettan är uthärdlig i skuggan från eucalyptusträden. De vuxna sitter på stenbänkar. Några vilar i behaglig ensamhet, andra samtalar tyst. Tvååringens pappa är inbegripen i en koncentrerad diskussion med en annan man.
Pantomimen mellan tvååringen och sexåringen pågår en lång stund. Sedan tröttnar den äldre pojken och skickar iväg kritan så att den hamnar mellan fötterna på en fet dam. Den feta damens fötter är klädda i sandaletter och har svällt i värmen. Hon talar med en herre till vänster om sig. Tvååringen står framför henne och rör på munnen utan att ge några ljud ifrån sig. Han pekar på kritan.
Till sist lägger hon märke till honom. Hon böjer sig med viss ansträngning fram och tar upp kritan och räcker den till pojken. Hon hejdar sig och tar tillbaka den. Hon visar att man kan rita på stenarna.
Pojken går de fyra meterna till sin pappa och hela tiden tittar han på kritan. Hans ögon är stora och svarta, de magra benen sticker ut ur kortbyxor som kommer att passa även nästa sommar. Framför fadern ritar han streck på stenläggningen. Sedan håller han kritan framför sig. Han tittar länge på den.
Tvååringen klappar sin pappa på knäet. Han håller upp kritan. Den är stor och vit i hans hand. Pappan avbryter sitt samtal, ser på pojken och det han har i handen.
– Vad är det för skräp?
Han tar kritan och kastar bort den och återupptar sitt samtal.
Pojken ser på sin tomma hand. Han är fortfarande tyst. Runt honom fortsätter allt som vanligt.