Terrormålet är varken succé eller fiasko för åklagaren
Döms för terrorförberedelseDet stora terroristmålet utmynnade som väntat i såväl fällande som friande domar.
Långt ifrån storslam för åklagare Per Lindqvist, men långt ifrån fiasko.
Reportrar och fotografer puttades och knuffades för att vara först då vakter i receptionen i Solna tingsrätt på elvaslaget i dag började dela ut exemplar av sammanfattningen av terrordomen.
Så här ser det numera alltid ut då rättsfall med medialt genomslag når sin upplösning: Domar som kan ha livsavgörande betydelse för brottsoffer och åtalade reduceras i direktsändning till någonting som mest påminner om scenerna då ett varuhus slår upp portarna till julrean.
Domstolarna borde kunna hantera de här situationerna på ett mer värdigt sätt än vad som är fallet.
Balanserad dom
När cirkusen äntligen var över var det dags för rådman Patrik Alm att under en presskonferens förklara varför domstolen dömt som den gjort och sedan upprepa dessa förklaringar i intervju efter intervju efter intervju.
Så vad finns att säga om det första facit som skrivs efter en nära nog ettårig polisutredning och ett åtal på drygt 2000 sidor?
Jag upplever, efter en snabb genomläsning, domen som pedagogisk och balanserad.
Tre av de sex personer som åtalades för terrorfinansiering fälls och döms till fängelse i mellan fyra och sex månaders fängelse.
För fällande dom krävde tingsrätten att det fanns bevis för att insättningarna, på upp till 20 000 kronor, gick till personer verksamma inom terrorgruppen IS och att de åtalade visste om detta.
Det förefaller vara en rimligt lagd bevisribba. Hög, men inte hopplöst hög.
Tre av de sex åtalades dessutom för förberedelse till terrorbrott. Åklagaren lutade sig därvidlag mot inköp av över 500 kilo kemikalier som går att tillverka en bomb av, viss stridsutrustning, en bombmanual, IS-propaganda och chattar mellan de inblandade där kodord förefaller ha använts.
Väntat utfall
Två i trion frias. Domstolen konstaterar att de inte har haft mycket med kemikalierna att göra och att det i övrigt inte finns särskilt mycket bevisning om att de tänkte ställa till med blodbad.
Detta utfall var förväntat. De släpptes ur häkte tidigare i veckan, vilket var en indikation på att tingsrätten kommit fram till att bevisningen var otillräcklig.
Vi ska även komma ihåg att förberedelsebrott är svåra att bevisa. En åklagare behöver inte ödsla energi på att övertyga rätten om att terrordådet på Drottninggatan inträffade. Men här fanns ingen bevisning om när eller var brottet skulle ske.
(Och innan ni slänger er på mejlen och upplyser mig om hur värdelös Solna tingsrätt är: Endast i diktaturer har åklagaren alltid framgång).
Kretsar kring en fråga
Den tredje åtalade, 46-åringen, mannen som köpte kemikalierna, döms till sju års fängelse för att ha förberett ett terrorbrott i IS namn och för terrorfinansiering.
Domskälen är intressanta. Mannen påstod under rättegången att han hade en byggfirma och att han köpte ett parti färg på auktion och fick med sig kemikalierna på köpet. Kemikalier han inte ville ha.
Delar av godset försökte han rent av sälja genom Blocket och Facebook och till Strömsunds kommun.
Tingsrätten skriver att 46-åringens "förklaringar stöds av annan bevisning och är rimliga". Ändå fälls han för att ha förberett ett terrordåd. Han anses inte ha motbevisat åklagarens bevisning.
"Även om en person utåt sett ger sken av att ha en avsikt, kan personen i själva verket ha en helt annan avsikt", konstaterar domstolen.
Det är korrekt. Givetvis kan mannen ha varit så förslagen att han lade ut villospår i händelse av att Säpo fick syn på honom innan han hunnit begå terrordådet.
Men det kan ju faktiskt också vara så att han talar sanning.
Det är denna fråga förhandlingen i Hovrätten i allt väsentligt kommer att kretsa runt.