Mycket rundgång i valrörelsen
Att Annie Lööf inte vet om Vattenfalls utsläpp av koldioxid ökat eller minskat var den största sensationen i TV4:s utfrågning av regeringens partiledare.
Annars börjar man önska att valet skulle äga rum i morgon i stället för på söndag. Det är mycket rundgång nu.
Annie Lööf (C) är varken ansvarig för energifrågorna i regeringen eller för de statliga företagen. Men som ordförande i det som hon själv brukar kalla ”alliansens gröna röst” visade hon sig märkvärdigt okunnig om regeringens problemföretag Vattenfall, kassakon som sinat.
Enligt företagets investeringsplan ska företaget under de kommande åren satsa 22 miljarder på kolkraft och elva miljarder på vindkraft, en prioritering som knappast kan kallas grön.
Varför det ser ut så kunde Lööf inte svara på.
Däremot hävdade hon att företagets utsläpp av koldioxid minskat. Men det är inte sant. Enligt de färskaste siffrorna ökade utsläppen med 3,4 miljoner ton. Vattenfall släpper i hela sin verksamhet, alltså även på kontinenten, ut mer koldioxid än hela Sverige.
Fredrik Reinfeldt (M) har i en rad debatter framhållit att Alliansen är enad och går till val på 265 gemensamma förslag, noga nedpräntade i ett omfångsrikt valmanifest. Det hade han med sig även till TV4 men det var snarare skillnaderna mellan partierna som lyftes fram i utfrågningen.
Göran Hägglund (KD) vill, liksom Centern, avskaffa de öronmärkta månaderna i föräldraförsäkringen. Folkpartiet vill bygga ut med en månad. Moderaterna tycker det är bra som det är.
Göran Hägglund vill förstatliga sjukvården för det är det mest effektiva sättet att använda skattepengarna i den alltmer specialiserade vården. Det vill inte något av de andra regeringspartierna.
Jan Björklund (FP) vill i stället förstatliga skolan. Men där har han inte resten av Alliansen med sig. För att nämna några exempel.
Varför skillnaderna, snarare än enigheten, lyftes fram kan man ha olika teorier om. En kan vara att det är svårt för partiledaren att inte tala om sitt eget partis politik. De är ju trots allt fyra olika partier med olika prioriteringar.
En annan kan vara att Alliansen ligger under de tre rödgröna partier och måste göra en formidabel valspurt. Att gå fram med olika budskap kan vara ett sätt att röstmaximera de sista skälvande dagarna.
I så fall räknar allianspartierna med att väljarna trots olikheterna ändå tror att de kan regera tillsammans. Och det är nog ingen vild gissning efter åtta år utan större konflikter.
Fredrik Reinfeldt (M) plockade däremot inte fram några speciella M-förslag under utfrågningen av honom.
Det förvånade inte. Han är statsminister och ska hålla ihop regeringen. Moderaterna har inte heller ett eget valmanifest utan nöjer sig med Alliansens gemensamma.
I hans fall var det snarare skillnaderna inom partiet som lyftes fram. I sitt sommartal i mitten av augusti vädjade Fredrik Reinfeldt svenska folket att ”öppna era hjärtan” för de stora flyktingströmmar som väntas till Sverige de närmaste åren.
Men enligt en undersökning som TV4 gjort är 32 av de 40 kommuner som tar emot minst antal flyktingar Moderatstyrda. Hjärtana där är uppenbarligen inte lika varma som i Rosenbad.