Äntligen skrotas eländet med id-kontrollerna
Regeringen hade inte mycket att välja på.
Id-kontrollerna var sannolikt olagliga och Sverige hade förr eller senare tagits i örat av EU.
Vid en presskonferens i dag gjorde inrikesminister Anders Ygeman och infrastrukturminister Anna Johansson ansträngningar för att framställa de avskaffade id-kontrollerna som ett utslag av att regeringen visat lyhördhet gentemot tusentals förargade gränspendlare och ett lokalt näringsliv som har förlorat hundratals miljoner på den tillfälliga lagen.
Sant är att bestämmelsen har drabbat Skåne hårt, men skälet till att den avskaffas har inte mycket att göra med en plötsligt uppflammad Rosenbadsk välvilja gentemot södra Sverige.
Skälet är att regeringen inför nästa års val inte vill hamna i konflikt med EU-kommissionen, som inte har låtit sig imponeras av att färje-, tåg- och bussföretag som trafikerar Öresund måste kontrollera passagerarnas id-handlingar på den danska sidan.
EU-kommissionären Dimitris Avramopoulos har i svar till frågor som EU-parlamentarikern Fredrick Federley (C) ställt antytt att lagen inte är förenlig med Schengenregelverket, som skapades för att garantera den fria rörligheten inom Europa, och att det svenska tilltaget granskas.
Och som om inte detta påpekande var tillräckligt tydligt så har EU tidigare slagit fast att Tjeckien bröt mot reglerna då en liknande lag med transportöransvar infördes.
Att hamna i en rättslig tvist med Bryssel i en fråga som knappast går att vinna låter inte som någonting den rödgröna regeringen har lust med inför ett valår.
Stefan Löfvens regering har, sedan id-kontrollerna för ett drygt år sedan infördes, lyckats blidka EU genom att understryka att lagen endast är tillfällig.
Tillstånd har givits av kommissionen för tre månader i taget, men det var bara en tidsfråga innan den skulle ha tröttnat och satt ner foten.
Särskilt ädla är det med andra ord inte anledningarna till att regeringen nu slopar id-kontrollerna. Särskilt ädel har den här historien över huvud taget inte varit.
Hösten 2015 infördes den så kallade inre gränskontrollen, som innebar att polisen började kontrollera personer som kom över Öresundsbron samt vid vissa hamnar i södra och västra Sverige.
Då denna åtgärd, som utmanar Schengenområdets idé om avskaffade inre gränser och som EU inte visade sig vara tillräcklig för att få ner flyktingströmmarna tappade regeringen huvudet helt.
Det bisarra förslaget att få stänga Öresundsbron drogs visserligen snabbt tillbaka efter högljudda protester från lagkloka, men Rosenbad gick vidare med id-kontrollerna.
Lagrådet, den myndighet som ska granska lagförslag innan de klubbas i riksdagen, anmälde invändningar som i sin skoningslöshet har blivit en klassiker i rättsliga kretsar.
Juristerna inledde med att fråga sig om id-kontrollerna är förenliga med asylrätten och kastade sig sedan över den absurt korta remisstiden, två dygn.
Går det verkligen att sätta sig in i ett komplext förslag, analysera konsekvenser och författa ett svar inom 48 timmar?
Lagrådet påpekade att Konstitutionsutskottet i en tolkning av regeringsformen, vår viktigaste grundlag, påpekat att remisstiden ska vara rimlig.
Det är svårt att hävda att den var det då tunga instanser inte hann skriva repliker, utan under kaotiska former fick ringa in sina svar till näringsdepartementet.
Att eländet äntligen skrotas är för väl. Öresundsregionen, av OECD utnämnt till det mest framstående exemplet på europeiskt gränsöverskridande samarbete, slipper denna byråkrati.
Och asylsökande som saknar giltiga id-handlingar kommer att kunna söka asyl igen.
LÄS OCKSÅ:
EFTER FLYKTINGHÖSTEN: Härifrån kommer flyktingarna nu – och så många får stanna