De är nöjda och härliga syndare
De har tänder vita som en hjord av nyklippta tackor. De har inte det ”typiska, skandinaviska, tunna och livlösa håret”, utan fullblodsmanar, tjocka nog att förtöja en Finlandsfärja. De har självförtroende, platta magar och är ständigt på väg. Påfallande ofta genom gnistrande vatten, i världsmetropoler eller på toskansk landsbygd.
Så långt tv: vi ska alla vara aktiva, målmedvetna och framåt.
Här på andra sidan skärmen finns, bara för att ta ett exempel, 1 851 gatukök, enligt hitta.se. Det finns Abbes Grillbar i Enskededalen, 45:ans Grill och Hamburgerbar i Agnesberg och Åhmans Korvbar i Västervik. Det finns Falknohrs Gatukök i Högsäter, Beriths Grill i Hillerstorp, Korvlådan i Krokom och Turbogrillen i Motala.
Bakom en del av de där namnen gömmer sig säkert lokala storfräsare. Aktiva, målmedvetna och framåt typer, med planer på expansion och villa med farstukvist modellerad på Parthenon.
Men jag vågar ändå slå vad om att de flesta av landets gatukök inte är på väg någonstans. De handelsbolagar på i räksallad och extra stark senap, som de alltid gjort.
Det är en tanke jag gillar. För vad är vår tids största synd? Antagligen att vara nöjd.
Nöjda människor behandlas numera som blottare. I det längsta ignoreras de.
Om det inte håller – om de viftar med sin nöjdhet precis i ögonhöjd – väller känslorna upp. Det är provocerande med folk som inte vill vara någon annan, på väg någon annanstans.
Tillbaka till vårt exempel. Jag inbillar mig inte att alla de 1 851 gatuköken drivs av nöjda människor. Men om vi räknar bort McDonaldsföreståndare, storfräsare och allmänt missnöjda, kanske vi har – bara en gissning – 678 gatuköksägare kvar.
678 människor som varje dag traskar i väg till sin kiosk, slår på stekbordet, gör sina timmar, går hem och trivs bra med det.
De vill inte växa. De står gärna stilla, om det nu råkar vara i Agnesberg eller Krokom. De ser på tv som alla andra, så de vet att de borde ha ambitioner. De är dessutom småföretagare och antagligen finns ett kommunalt företagarcentrum som då och då förklarar för dem att det är pinsamt att de inte har samma ambitionsnivå som Bill Gates.
Men de skiter i det. De lider antagligen inte ens av att bära typiskt, skandinaviskt, tunt och livlöst hår.
De är nöjda. Vilka härliga syndare.