Nyvalsbluffen synad – nu får Löfven stå sitt kast
Det finns inget roligare än politiskt skvaller. Och nu gör det gällande att Stefan Löfven inte alls ville ha ett nyval.
Det du, det hade du inte väntat dig.
Jag brukar verkligen inte vidarebefordra skvaller men den här teorin är så kul att det inte går att låta bli. Politiskt intresserade människor från partiledarnivå och nedåt har diskuterat det i många timmar utan att ha en aning om den ens är nära sanningen.
I korthet bygger den skvallrade teorin på att Stefan Löfven agerade som den fackföreningsbas han varit under många år när han berättade att han tänker utlysa nyval. Och inte som en politiker.
När fack och arbetsgivarorganisationer förhandlar är de inte överens från start, det säger sig självt. Det kan gå så långt att facket varslar om strejk för att sätta press på motparten och i så fall kan arbetsgivarna svara med lockout.
De flesta varslade konflikter på arbetsmarknaden blir aldrig av eller är kortvariga. Anledningen är att de kostar mycket pengar, facken ska betala strejkersättning och arbetsgivarnas försäljning blir lidande och i vissa fall till och med obefintlig under konflikten.
Inför hotet att öppna plånboken för en kostnad som kan undvikas sätter sig parterna ner igen och blir så småningom överens.
Enligt den teori som ventileras i det politiska skvallret just nu så var det så som Stefan Löfven tänkte när han sade att han tänkte utlysa ett extra val, som den korrekta termen lyder.
Nyvalsbeskedet skulle fungera som ett strejkhot och tvinga exempelvis Folkpartiet och Centern att göra upp med regeringen om en budget som kunde få riksdagens godkännande. Extravalet skulle därmed kunna ställas in redan innan regeringen fattat det beslutet om att utlysa det. Det är planerat till tisdag om nio dagar.
Men i politikens värld går det inte till så. Där finns ingen motpart som man är tvungen att bli överens med. De partier som en regering kan vilja göra upp med kan helt enkelt resa sig och gå med orden ”det här får du reda upp själv”.
Och det var ungefär det som hände. Sedan Sverigedemokraterna aviserat att de tänkte rösta ner regeringen och Vänsterpartiets budgetförslag kallade statsminister Stefan Löfven allianspartierna till ett möte i Rosenbad. Men de vidhöll att de skulle rösta på sin eget budget och gick därifrån.
Det var första, och sannolikt sista, gången som jag ägnar en hel kolumn åt en skvallrad teori. Den enda som vet om det ligger något i den är Stefan Löfven själv. Men medge att den är spännande och se den som en för tidig julklapp. God Jul!