Den ryska eliten skiter i Östersjön
Det finns ett samband mellan luxuösa armbandsur och övergödningen av Östersjön. Så här ligger det till:
Den ryska staden Kaliningrad släpper varje dag ut orenat avlopp från sina 450? 000 invånare. Urin och fekalier förvandlar havet till en sumpig dypöl. Kaliningrad släpper årligen ut lika mycket fosfor som hela Sverige.
Ryssland har tack vare sin olja och gas mycket pengar. Landet har sedan finans- krisen 1998 haft en årlig tillväxt på sju procent, dess valutareserv är nu svindlande 600 miljarder dollar.
Men skiten går orenad ut i Östersjön.
De ryska ledarna har viktigare saker att tänka på än fisken, havet och överlevnads- möjligheter för kommande släkten. De tän- ker till exempel på jaktplan, atombomber, stridsvagnar och annat pangpang. Sedan 1997 har Ryssland nästan fördubblat sina militärutgifter.
Har ledarna i Ryssland procent på oljeinkomsterna? Det verkar troligt när man ser deras armbandsur. Tidskriften Vedomosti tog fram bilder där man kan se vilka klockor ledarna bär och bad experter värdera dem.
President Dmitrij Medvedev kontrollerar tiden med en Breguet värd 32?000 dollar. Moskvas vice borgmästare Resin har en DeWitt som kostar en miljon dollar. Moskvas marionett i Tjetjenien, Ramzan Kadyrov, gläds över en kronometer för 300?000 dollar.
Hoppas att reportern som gjorde detta reportage fortfarande lever. Kritiska journalister har ju en tendens att dö av kulor i kroppen och polisen hittar aldrig mördarna.
Ryssland är en bananrepublik där eliten tar för sig och skiter i befolkningen och – bokstavligen – Östersjön.
Vad gör Sverige?
Vi säger: Vi kan betala!
Sida har redan pungat ut med 25 miljoner kronor, det motsvarar ungefär tre armbandsur för Moskvas vice borgmästare. Ytterligare 95 miljoner av svenska skattemedel är reserverade för ett reningsverk i Kaliningrad.
– Ryska befolkningen har inte samma inkomster som den svenska och har inte samma möjlighet att betala avgifter för vatten och avlopp, säger den pro- gramansvarige Lars Eklund på Sida.
Han ska inte lastas. Sida arbetar på uppdrag av regeringen.
Medveten om att jag låter som en pensionerad major måste jag ändå fråga: När övergår godtrogenhet i dumhet? Finns det ingen gräns för flatheten?