Bromma och Lidingö ligger inte på landet
Mamma, mormor och morfar är fattiga, lite sådär som förr i tiden.”Femåringen sitter och äter spagetti och vegetarisk köttfärssås. Och hon har saken klar för sig. Mormor och morfar är fattiga.
”Är de fattiga?”
”Ja, som Emil i Lönneberga faktiskt.”
”Som Emil?”
”Ja, för han bodde ju på landet och hade många djur och Emils pappa var kyrkvärd. Mormor och morfar har också många djur och morfar jobbar i kyrkan.”
”Men Emils familj var väl inte fattig, de hade ju kalas för prosten.”
”Jo, de var väldigt fattiga.”
”Och mormor och morfar är också fattiga?”
”Ja. Men inte moster Elin, hon har tusen kronor.”
Hon är så klok, min femåring. Men i detta fall kunde hon inte ha mer fel.
Min syster är arkeologstudent och jag har svårt att föreställa mig en fattigare framtid efter fem års studier. Mina föräldrar å andra sidan lever ett rikare liv än de allra flesta. Bered er härmed på en glorifiering av livet på landsbygden som saknar motstycke.
Jag är uppvuxen på en gård norr om Kalmar, alldeles intill Kalmarsunds glittrande kant. Det är min mammas gård som har funnits i släkten i sex generationer. Det finns skog, vatten, ängar och egen brunn.
På sommaren arrenderas marken ut till ekologiska bönder som låter sina underbara kvigor idissla på ängen utanför mammas och pappas sovrumsfönster. Alldeles intill den ängen finns pappas grönsaksland. Med nypotatis, vinterpotatis, morötter, rödbetor, purjolök, gul lök, jordgubbar, sallad, persilja och dill.
Det är ett fantastiskt liv, ett rikt liv som jag önskar att alla människor hade möjlighet att leva.
Och i väntan på att detta liv eventuellt ska bli vårt liv prenumererar jag på Lantliv.
Stort misstag.
Inredningstidningar är ett enda frosseri i överklassfamiljer från Bromma och deras sabla myranstolar och Josef Frank-kuddar.
Så skönt med en tidning som handlar om folk som lever lantliv, tänkte jag och tog en dyr prenumeration på tidningen för ett helt år. HAHAHA, vilken nit. Lantliv är tidningen som hälsar på hos Brommafamiljerna i deras sommarhus.
”Hit åker vi för att komma bort från det hektiska jobblivet i stan”, säger Brommafamiljerna och vilar ut i sina pittoreska sommartorp på 250 kvadratmeter med myranstolar och Josef Frank-kuddar.
Samma myranstolar, samma familjer.
Köper jag en tidning som heter Lantliv vill jag läsa om folk som lever Lantliv. Som odlar potatis, har höns, som kanske jobbar lite mindre och sätter upp stängsel så att fåren inte rymmer. Folk som lever på landet.
Jag vill inte läsa om Martina Bonniers sommarhus på Lidingö, 13 minuter från stan med Ilvespis för 30 000 (så rustikt) där Martina halkar runt i skyhöga Pradaskor (för den där lantliga känslan).
Lantliv? Please. Landet är att ha tre kilometer till närmsta busshållplats, landet är att låna mjölk hos grannarna eftersom mataffären ligger en mil bort.
Lidingö. Bah.
Nej, tacka vet jag mitt föräldrahem vid havet där folk lever lantliv på riktigt.
Mona Sahlin tänkte kuppa hem homosarnas rätt att gifta sig och bli olyckliga som alla andra. Mona, alla bögars bästis och vår nästa statsminister. Heja rainbowlöööv.
Nu finns en bok för barn som ska förklara varför mamma ska suga fett hos doktorn. Jag vill köra upp boken i författarens röv, uppslagen.
Läs Malin Wollins blogg Fotbollsfrun här på aftonbladet.se.